Under medeltiden i Europa behövde hoven, adeln, kyrkorna och näringsidkare ofta låna pengar. Eftersom penningutlåning mot ränta inte tilläts av den kristna kyrkan, och då judar samtidigt förbjöds utöva en mängd yrken, var många av de som lånade ut pengar judar.

Judar kunde också fungera som finansiella rådgivare vid kristna hov. En så kallad ”hovjude” är en historisk term för judiska män som skötte finanserna i kristna kungahus i Europa. Kungar och furstar drog nytta av judiska finansiärer.

Som betalning för sina uppdrag kunde de så kallade ”hovjudarna” ges privilegier, ibland även titlar, och de tilläts leva utanför de judiska ghettona. En del av dem blev, till skillnad från de flesta judar, rika och fick politiskt och socialt inflytande. Ibland var de också framstående personer i den judiska församlingen och kunde använda sitt inflytande för att försöka skydda församlingen. Judar generellt var utsatta för såväl lagstadgade begränsningar som hot och våld på många platser i Europa under medeltiden och tidigmodern tid. Ibland var ”hovjudarna” de enda som hade någon möjlighet att försöka påverka judarnas situation.

Några få ”hovjudar” kunde ha inflytande i de kristna samhällena genom sina kungliga beskyddare. Samtidigt förekom det att de kristna gäldenärerna utnyttjade judarnas utsatta position genom att strunta i att betala sina skulder. Om kungen dog kunde hans judiske finansiär tvingas i exil eller bli avrättad. Många skulder betalades inte heller tillbaka på grund av att judiska finansiärer mördades under pogromer (en pogrom är en våldsam och blodig, ofta samordnad förföljelse, av judar).

Det hände att den judiska finansiären gjordes till syndabock för alla sorters olyckor och problem. En av de mest kända ”hovjudarna” var Josef Süss Oppenheimer som under början av 1700-talet var finansiell rådgivare åt en hertig i Stuttgart. Efter hertigens död avrättades Oppenheimer och berättelsen om honom användes senare av den nazistiska propagandan, bland annat i den mycket framgångsrika antisemitiska spelfilmen Jüd Suss av regissören Veit Harlan.