1290 fördrevs Englands judiska befolkning, bestående av cirka 3000 personer. När Shakespeare skrev sin pjäs med en stereotyp framställning av en ”judisk ockrare” i centrum var det alltså många hundra år sedan verkliga judar hade kunnat bo och verka i England. Shakespeares pjäs reflekterar därför också hur seglivade antisemitiska traditioner, fördomar och stereotyper var och är, och det faktum att de ingår i ett självreproducerande system utan koppling till verkligheten.

I 1500-talets Venedig och på andra platser var judar tvingade att bära speciella hattar i alla sammanhang när de befann sig bland icke-judar, för att lätt kunna kännas igen. Att inte lyda kunde straffas med döden. I Venedig var judar tvungna att bo i ett ghetto som bevakades och skyddades av kristna, som avlönades av den judiska befolkningen.

Nationalsocialisterna använde Shylock i sin antisemitiska propaganda och efter Kristallnatten 1938 sände den tyska radion en uppsättning av pjäsen för att ytterligare förstärka den redan spridda negativa stereotypen av judar. Modern publik har ofta haft svårt att förhålla sig till pjäsens antisemitiska innehåll.

2004 satte den svenska regissören Mats Ek upp pjäsen på Dramaten i Stockholm. Iscensättningen möttes av kritik som pekade på hur traditionella judiska sånger och traditioner vävdes samman med grovt stereotypa framställningar av ”judar”, och på hur karaktären Shylock utformades i nära anslutning till antisemitiska stereotyper.

Den publikundersökning som professor Willmar Sauter genomförde tillsammans med kollegan Yael Feiler år 2005, visade att en slumpmässigt vald grupp som fått ta ställning till en rad påståenden gällande antisemitismens orsaker, både innan och efter iscensättningen, i högre grad bejakade påståendet att ”antisemitismen beror på judarnas eget handlande” efter att ha sett pjäsen. Trots Mats Eks uttryckliga intention att ta ställning mot stereotyper av ”juden”, visade undersökningens resultat alltså att pjäsen påverkade publiken till att i högre grad instämma i det antisemitiska påståendet.

En annan fiktiv karaktär som är besläktad med Shakespeares Shylock är Fagin i Charles Dickens roman Oliver Twist. Fagin är ledare för en tjuvliga bestående av barn och prostituerade unga kvinnor och är en typisk pengagalen antijudisk stereotyp.