Den antijudiska och antisemitiska tanketraditionen innehåller ett stort antal föreställningar, myter och anklagelser, som i många fall förändrats över tid, getts nya rättfärdiganden och anpassats till nya omständigheter. Vissa bilder och beskyllningar har dock förblivit sig anmärkningsvärt lika genom historien. Några av de tydligaste och fortfarande vanligt förekommande antisemitiska motiven är följande:

Att framställa judar som kopplade till djävulen

Efter kristendomens tillblivelse började judar och den judiska religionen att framställas som kristendomens motsats, som demonisk och kopplad till djävulen. Även i samtida antisemitiska bilder kopplas ”judar” återkommandetill djävulen, som i bildexemplen nedan.

Ritualmord

Myter om ”judiska ritualmord” uppstod i Europa under 1100-talet men har levt kvar in i modern tid, framför allt i den arabisktalande och muslimska världen och bland högerextrema grupper i Europa, Östeuropa och USA. Myten bygger på påståendet att judar i samband med firandet av den judiska påsken kidnappade och dödade kristna barn för att använda deras blod i bakandet av det osyrade brödet.

Makt, sammansvärjningar och den judiska världskonspirationen

Föreställningar om en världsomspännande och farlig judisk makt har varit och är fortfarande central i antisemitiskt tänkande. Bilden har rötter i europeisk högmedeltid. Idéerna om en konspiration förstärktes under 1800-talet då judar fick möjlighet att delta i samhällslivet i flera länder i Europa. Vissa judars ekonomiska och sociala avancemang uppfattades som ett hot mot rådande maktförhållanden och privilegier. I antisemitisk propaganda förvandlades enskilda framgångsrika eller inflytelserika judar till representanter för ett hotfullt och mäktigt judiskt kollektiv – en bild som ofta tecknades i konspirativa termer.

Fantasier om judisk allmakt spelade en viktig roll i nazitysk propaganda. De tyska judarna – av nationalsocialisterna definierade som ”rasfrämmande” icke-tyskar – påstods behärska politik, ekonomi, kultur och medier i Tyskland. Judar runt om i världen – av nazisterna betecknade som ”den internationella judendomen”– påstods kontrollera världsekonomin och styra samtliga stormakter.

Fortfarande i dag utgör föreställningar om judisk makt och inflytande en kärnidé i antisemitisk propaganda och tankevärld. De kan bland annat avläsas i påståenden om ”judarnas makt över medierna” eller i tolkningar av amerikansk utrikespolitik där denna antyds eller påstås kontrolleras av judar eller en föregivet allsmäktig ”judisk lobby”. Denna typ av bilder vilar även på stereotypa bilder av judar som ett homogent kollektiv som agerar utifrån föregivet ”judiska” intressen liksom på historiskt rotade fördomar om judar som främmande, opålitliga, förrädiska och manipulativa.

Sammansvärjningar och den judiska världskonspirationen

Föreställningarna om judiska sammansvärjningar hänger tätt samman med myten om judisk makt. Idéerna uppstod först på medeltiden, framför allt som fantasier om en judisk sammansvärjning i syfte att förslava eller förinta alla kristna. Senare återkom liknande legender i vilka judar tillsammans med frimurare påstods konspirera mot kristenheten.

Under andra hälften av 1800-talet utvecklades nya versioner; högerradikala, nationalistiska och rasistiska författare i Frankrike, Tyskland och andra länder publicerade en rad böcker som varnade för en judisk konspiration mot den kristna världen, mot enskilda nationer eller mot den föregivna ”ariska rasen”. Ingen skrift kom dock att bli så inflytelserik som Sions vises protokoll, en förfalskning framställd av den ryska hemliga polisen och först publicerad 1903. Boken, som utger sig för att vara ett protokoll fört vid ett hemligt möte med judiska ledare (”Sions vise”), beskriver en judisk världskonspiration med syftet att underminera den kristna civilisationen och upprätta ett judiskt världsherravälde.

Att Sions vises protokoll var ett falsarium avslöjades tidigt, bland annat av den brittiska tidningen The Times 1921, men skriften kom ändå att få en enorm spridning, framför allt efter första världskriget. Texten översattes till en rad olika språk, däribland svenska, och spelade en central roll i den nazityska antisemitismen. Sions vises protokoll har efter andra världskriget fortsatt att spridas i massupplagor, i synnerhet i arabvärlden.

Brunnsförgiftning och spridandet av pesten

Den pestepidemi som utbröt under 1300-talet dödade cirka en tredjedel av Europas befolkning. Sjukdomens orsaker var okända. Vissa anklagade judarna och påstod att de skulle ha förgiftat brunnarna. Anklagelserna ledde till massakrer på tusentals judar. I vår tid förekommer påståenden av liknande slag, särskilt i antisemitisk propaganda i Mellanöstern men också i högerextrema miljöer i överförd bemärkelse där judar anklagas för att förgifta världen med mångkultur, hbtq-rättigheter och globalisering.

Koppla judar till nazismen och Förintelsen

Ett samtida återkommande tema är att koppla samman judar med nazismen och Förintelsens förövare. Detta tema utvecklades framför allt i sovjetisk propaganda under efterkrigstiden och spreds till Europa och Mellanöstern. Liknelserna gäller även Israel, och ett motiv till detta är att Israel ses som en judisk aktör, vilket bland annat framgår av att associationerna inte med samma systematik och intensitet appliceras på andra krigförande parter och av att argumentationen ofta kollektiviserar anklagelsen mot judar som kategori.

Sammanblandningen av kritik mot Israel med antijudiska teman underblåser antisemitiska strömningar. Det grumlar även förståelsen av såväl konflikten som skillnaden mellan Israelkritik och antisemitism, vilket gynnar antijudiska krafter. Sammanblandningen ger även ammunition till israeliska makthavare som återkommande söker förknippa även legitim kritik av landets politik med antisemitisk propaganda.

Rasistiska stereotyper

Under inflytande av rasbiologin kom även antisemitismen att under slutet av 1800- och början av 1900-talet att biologiseras. De negativa egenskaper som tillskrevs judar gavs en förankring i biologin och framställdes som uttryck för den ”judiska rastypen”. Judar framställdes inte bara som bärare av en främmande och farlig mentalitet utan också som kroppsligt annorlunda: det yttre påstods avspegla det inre. I antisemitisk propaganda avbildades judar på ett sätt som skulle framhäva deras påstådda särart, underlägsenhet och farlighet. Kroknäsa, feta läppar, kloliknande händer, svartmuskighet och kutrygg blev återkommande attribut i antijudiska karikatyrer. Rasistiska stereotyper av detta slag spelade en viktig roll för konstruktionen av nationella identiteter i Europa: genom att framställa judar och andra som ”främmande” och annorlunda drogs gränsen till det som sades utgöra ”tysk”, ”fransk” eller ”svensk” nationell identitet.

Den rasistiskt präglade antisemitismen byggde på uppfattningen att judars föregivet negativa egenskaper var biologiskt förankrade, opåverkbara och eviga. Om judar tidigare i viss utsträckning kunnat undkomma förföljelse genom konvertering till kristendomen innebar biologiseringen av judehatet att denna flyktväg helt stängdes.

I samtiden är det vanligt att kritik mot staten Israel och dess politik skildras och visuellt gestaltas i relation till rasbiologiska föreställningar om att judar bär på inneboende egenskaper.

Konspirationsteorier

Sion Vises protokoll, de antisemitiska konspirationsteoriernas bibel från 1906, trycks idag i massupplagor i Mellanöstern och har därifrån spridit sig vidare till andra muslimska länder som Malaysia, men också blivit en bästsäljare i till exempel Japan. I Europa är det vanligare med konspirationsteorier som inte explicit talar om judar, utan använder omskrivningar och kodord som till exempel ”Illuminati”, ”sionister”, ”de utvalda”, ”Israellobbyn”, ”zio-medier”, ”Rothschild” eller ”kulturmarxister”. För de insatta är det uppenbart att referensen fortfarande är ”juden”. Konspirationsteorier skapar politisk samhörighet, inte genom positiv identifikation utan negativ, genom delade fiendebilder.