Hotbilder: ”Gula faran”
Stereotypa framställningar innehåller ofta en påstådd hotbild och kan därför användas för att motivera och förklara erövringar och våld. Den västerländska hotbilden ”Gula faran” skapades på 1800-talet men används fortfarande i dag.
Illustration ur den franska satirtidningen Fluide Glaciale, 2015, där stereotypt klargula, kloliknande fingrar används för att beteckna den ”Gula faran” som ett hot mot västvärlden. På tidskriftens omslag lyder texten; ”Den Gula faran, och om det redan är försent?”. Till höger illustration av Morten Morland ur brittiska dagstidningen The Times, 2009, där Kina framställs som en drake som i sina klor griper om jordklotet till höger; samt håller USA i form av Onkel Sam fångad i sina slingor. Kring drakens hals hänger ett dollartecken som symbol för Kinas ekonomiska makt och en kartbild över Afrika som symboliserar Kinas ekonomiska och politiska expansion på den afrikanska kontinenten.
Uttrycket ”Gula faran” myntades 1895 av den tyske kejsaren Wilhelm II, som odlade idén om ett apokalyptiskt framtida raskrig mellan vita och asiater, men hade sin föregångare i äldre föreställningar om hunnerinvasionen”, de ”mongoliska horderna” och skräcken för ”tatarerna”. Begreppet den ”Gula faran” uttryckte både en växande rädsla för det allt mäktigare Japan och oro för att Kina en dag skulle frigöra sig och utvecklas till att bli det land som skulle komma att utmana västvärldens maktställning. Samtidigt användes föreställningen om den hotande ”Gula faran” för att motivera en europeisk och nordamerikansk kolonial expansion i Asien; hotbilden gjorde det möjligt att framställa erövring som en form av försvar.
Illustration av den ”Gula faran” ur tidskriften Harper’s Weekly, 1900. Bilden är tecknad av den tyske konstnären Herman Knackfuss och heter ”Europas folk, vakta era mest värdefulla tillgångar”. Kvinnorna till vänster är personifikationer av europeiska nationer och ovanför deras huvuden svävar ett kors som symboliserar kristendomen, och duvor som symboliserar Europas fredliga avsikter. De kristna, europeiska nationerna har samlats kring ärkeängeln Mikael som pekar mot en Buddhastaty på en eldpelare, omvärvd av flammor och rök som symboliserar det krigiska hot som ”Asien” påstås utgöra för Europa. Landskapet som syns föreställer det ”Europa” som hotas av utplåning om inte Europas kristna nationer förenar sig och gemensamt slår tillbaka mot den ”Gula faran”. Till höger belgisk bild från tiden för första världskriget som framställer den “Gula faran” i form av kinesiska, klargula, människomassor som strömmar ut ur jordklotet, märkt med texten ”Det himmelska riket” – en benämning för Kina – och tar de yrvakna europeiska makterna på sängen.
Västvärldens koloniala erövringar beskrevs som försök att sprida civilisation och utveckling till primitiva folk, och därför också som bålverk mot barbari. Begreppet ”Gula faran” var redan från början en del av allmän hotbild, där Europa och västvärlden framställdes som hotade av icke-västerländska folk. Under hela 1900-talet producerades romaner, filmer, debattböcker och bildmaterial som varnade för att den så kallade civiliserade världen – den kristna västvärlden – måste rusta sig inför hotet om en invasion som ytterst syftade till världsherravälde.
Stereotypa framställningar innehåller ofta en påstådd hotbild. Överst till vänster: den amerikanske historikern Lothrop Stoddard publicerade ett flertal böcker som varnade för att icke-vita folkslag – som Stoddard kallade ”undermänniskor” - skulle ta över världen. Färgernas stigande högvatten. Hotet mot den vita överhögheten publicerades 1920, och trycktes i många upplagor och översattes till många språk. Ordet ”färgerna” hänvisar till den stereotypa bilden av icke-västerländska, kristna folkgrupper som ”färgade.”.
I mitten omslag till den engelska författaren M.P Shiels roman Gula faran som utkom 1898, och som handlar om hur Kina invaderade Europa. Till höger superskurken ”Gula klon”, skapad av Marvel Comics 1956. Mitten till vänster; omslag till romanen Den gula invasionen av den franske officeren Emile Driant. En roman som handlar om hur Japan invaderar Europa men till slut drivs ut, 1905. Till höger, fransk bild från 1965 som framställer det kommunistiska Kina som ”Gula faran” på väg att ta över världen. Texten lyder: ”600 miljoner idag. En miljard i morgon. Den gula faran”.
Nederst till vänster: illustration ur seriemagasinet om den amerikanske flygaren Wings Wendall som slåss mot superskurken ”Den Röda faran” från ”Orienten” som ”likt en bläckfisk” hotar att ta över världen, Smash Comics, 1939. Till höger; illustration ur Daredevil Comics där superskurken Claw som ”dyrkas som en gud i Asien” möter hjälten Daredevil, 1939.
Kinesisk arbetskraftsinvandring, till i synnerhet USA, men också Australien och Nya Zeeland under 1800-talet, framställdes också som en del av den hotande ”Gula faran”. De kinesiska migrantarbetarna påstods utgöra invasionens förtrupper, och de framställdes ofta i form av monster och odjur vars uppgift var att infiltrera och försvaga den västerländska civilisationen inifrån genom att sprida sjukdomar och laster, men också genom att arbeta för lägre löner och därigenom ta jobben från vita arbetare.
Stereotypa framställningar innehåller ofta en påstådd hotbild och kan därför användas för att motivera och förklara erövringar och våld. Ovan till vänster, bild från sent 1800-tal som framställer den kinesiska immigrationen till den amerikanska västkusten i form av drake som hotar att sluka USA. På drakens mage står ”Kinesisk immigration”. Till höger, bild ur amerikanska tidskriften The Wasp, 1882, där den kinesiska arbetskraftsinvandringen framställs som en drake som försöker ta sig över grinden in i USA. ”The Exclusion Fence” syftar på den lag som USA antog 1882 – ”The Chinese Exclusion Act” – och som var den första lag som begränsade invandring av en specifik befolkningsgrupp, definierad i termer av ras.
Nedan till vänster, bild från USA, 1877, där den kinesiska arbetaren framställs som en bläckfisk, vars mångarmade arbetsförmåga driver vita arbetare in i arbetslöshet. I mitten, australisk bild av den ”mongoliska bäckfisken” från 1886 av Phil May. På bläckfiskens armar beskrivs de hot som kinesiska migrantarbetare påstods bära med sig till västvärlden: billig arbetskraft, bristande moral, smittkoppor, opium, tyfus… Till höger, bild från Nya Zeeland från 1907 med rubriken ”Den Gula faran”. På bläckfiskens armar står bland annat: girighet, opium, onda vanor…
Under andra världskriget framställde den amerikanska krigspropagandan japaner som den ”Gula faran” vars deltagande i kriget syftade till herravälde över hela Asien och så småningom hela världen. Propagandan drabbade också amerikaner av japanskt ursprung som internerades i läger i USA och beskrevs som en ”inre fiende”. Cirka 120 000 människor med japanskt ursprung frihetsberövades mellan 1941 och 1946 då det sista lägret stängdes. Begreppet ”Gula faran” samt dess etablerade symboler – bland annat bläckfisken och draken – används fortfarande idag för att beskriva Kinas ekonomiska expansion som ett hot om ett kinesiskt maktövertagande över världen.
Ovan till vänster: den tyske konstnären Erich Schillings Gula Faran från 1940-talet använder sig av den sedan 1800-talet etablerade bilden av den hotfulla ”asiaten” som en bläckfisk som håller hela världen i sitt grepp. Till höger: en bok utgiven av den amerikanska marinkåren under samma tid. Här framställs fienden japan i form av en bläckfisk. Nedan: australiensisk bild av Ward O’Neill (efter Phil May) från 2009, som avbildar den kinesiske presidenten Hu Jintao som bläckfisk.
HUVUDKÄLLOR
Ladda ner artikel som PDF Skriv ut
De som försvarar stereotypa bilder tycks ofta bara se och känna till just den bild de försvarar – och se den bilden som unik, medan de som känner igen stereotyperna ser repetitionen av samma bilder om och om igen genom historien och i samtiden.
Kunskapsbanken Bilders Makt drivs av Mångkulturellt centrum som en kunskapspilot inom Unesco LUCS. Med stöd av Postkodlotteriets kulturstiftelse.
Vad är en stereotyp bild?
Film, 3 min
Det här är inte jag
Icke-stereotypa bilder
