Begreppet ”mörkaste Afrika”- Darkest Africa - etablerades vid 1800-talets slut. Det är en språklig bild med många betydelser som alla är direkt kopplade till framställningen av kolonialismen som ett civilisatoriskt projekt, ämnat att ”upplysa” och ”rena” världen.

Till vänster, engelsk reklam för putsmedel från sent 1800-tal. Kvinnofiguren är en personifikation av England och det koloniala väldet som ”skurar” världen ren.

Till höger, illustration från den franska kolonialutställningen 1931. Texten lyder: ”Det är med 76 900 män som Frankrike upprätthåller civilisationens fred och välstånd för sina 60 miljoner infödingar”. Bild och text är hyllning till Frankrikes koloniala trupper i Afrika, men också ett påstående om att det franska kolonialväldet sprider ljus och upplysning i Afrika.

Omslaget till H.M Stanleys bok I mörkaste Afrika från 1890, framhäver den ”vite mannen” Stanley som en ljusbringare i förhållande till ”afrikanen” som står på knä i skuggan. Missionären W. Taylors bok från 1898 med titeln Den flammande facklan i mörkaste Afrika, är en av många böcker från samma tid som uttryckligen anknyter till Stanleys bok och bilden av den europeiska kolonialismen och missionsverksamheten i Afrika som ett ”upplysande”.

Underst; reklam för glödlampor och elektriskt ljus från 1900-talets början som också anknyter till bilden av kolonialismen som ett ”upplysningsprojekt” i ”Afrikas mörker”.

I bilder framställdes kolonialismen som ett utvecklingsprojekt där västvärlden befriade de koloniserade folken från barbariets mörker och ”lyfte” dem mot civilisationens höjder.

Överst till vänster: omslag till den franska tidskriften Le Petit Journal, 1911. Frankrike återges här i form av personifikationen Marianne; en jättelik kvinnofigur klädd i vitt och med ljusgloria som öser guld över de koloniserade folken i Afrika som ligger hopkrupna vid hennes fötter. Texten lyder: ”Frankrike kommer att kunna bringa frihet till Marocko, civilisation, rikedom och fred”. Bilden har religiösa övertoner. Mariannes ljusgloria och mannen till höger som kysser hennes röda mantel, anknyter till bilder av jungfru Maria.

Överst till höger, den brittiska kolonialpolitikern Cecil Rhodes som en koloss som grenslar den afrikanska kontinenten, 1892. I händerna håller han telegraftrådar med vars hjälp det brittiska imperiet från ”Kap till Kairo” har kopplats samman.

Den vite mannens börda var namnet på en dikt skriven av den engelske poeten Rudyard Kipling 1899, författare också till Djungelboken och Gunga Din. Dikten hyllade USAs invasion och ockupation av Filippinerna som en ”hjälpaktion” där den ”vite mannen” axlat bördan av att stödja en ”vettlös hord…halvt barn, halvt djävlar”. På bilden underst till vänster bär figuren ”USA” en filippinsk ”inföding” uppför en brant backe mot ett ”skolhus” som ligger på höjden.

Bilder där personifikationer av USA och Europa bar koloniserade folk på sina ryggar på väg mot bergstoppar som symboliserade utveckling och civilisation, var vanligt förekommande. På bilden underst till höger ur tidskriften Judge från 1899, bär personifikationer av England och USA – John Bull och Onkel Sam – koloniserade länder i form av stereotypa personifikationer på ryggen, på väg mot en topp där den gyllene ”Civilisationen” sitter med en ljusgloria kring huvudet. På vägen måste de klättra över stenblock som symboliserar vidskeplighet, barbari, grymhet, okunskap, kannibalism och brutalitet.

Den koloniala propagandans motsatspar ljus-mörker användes också för att skapa associationer till andra motsatspar som till exempel godhet-ondska och renhet-smuts. Det fanns tydliga idémässiga kopplingar mellan kolonialismens bilder av ”civilisationen” som ett ljus som lyste upp mörker, och reklamens bilder av den ”vita” hudfärgen som ”ren” och ”ljus” i kontrast till andra hudfärger som framställdes som ”smuts” och ”mörker” som borde och kunde ”tvättas” bort.

Från vänster till höger; engelsk bild från 1892 med titeln Från Kap till Kairo. Bilden är en framställning av den engelska kolonialismen expansion över den afrikanska kontinenten som en civilisatorisk uppgift. I täten för de brittiska trupperna och kolonisatörerna går Brittania som är en personifikation av England. Hon är helt vitklädd och bär på en vit fana som symboliserar civilisationen. Bildens komposition gör att hon befinner sig i dess centrum. I bildens högra hörn syns en otydlig massa av brunhyade människor som tågar under fanan Barbari

Till höger, reklam för tvål från sent 1800-tal. Kvinnofiguren till vänster i bild som tittar fram ur ett snäckskal anspelar på Botticellis klassiska målning Venus födelse från 1486, där kärlekens undersköna gudinna föds ur ett snäckskal. I bildens bakgrund går solen upp, och skapar en association mellan ljus, renhet och vithet. Den stereotypt ritade ”svarta” figuren befinner sig i bildens mitt, och den kolsvarta färgen utgör en slående kontrast till den omgivande vitheten.