Föreställningen att mänskligheten gick att dela in i fem ”människoraser” etablerades vid 1800-talets början och kom att prägla skolundervisningen under mer än 100 år och in i modern tid. Den ”vita” eller ”kaukasiska” rasen beskrevs som fysiskt och mentalt överlägsen alla andra ”raser”, och därför av naturen lämpad att behärska världen. Kolonialismen beskrevs som ett ”omhändertagande” av den ”svarta” rasen som beskrevs som alltför primitiv och hjälplös för att klara sig utan den ”vita” människans välvilliga ledning.

Till vänster, svensk skolplansch med De fem människoraserna, utgiven av Gleerups, ca 1930-tal, Libris KB. I sin bok Det ohyggliga arvet. Sverige och främlingen genom tiderna, pekar Christian Catomeris på likheterna i bildspråk mellan C.F von Bredas porträtt från 1792 av den svenske filantropen Carl Bernard Wadström och den liberianske prinsen och slaven Peter Panah å ena sidan, och omslaget till det Socialdemokratiska ungdomsförbundets tidskrift Frihet från 1960 där LO-ordföranden Arne Geijer allvarsamt pekar ut Sydafrika på jordgloben inför en glatt leende ANC-medlem och flykting från Sydafrika. Det skiljer tvåhundra år mellan bilderna, men både speglar samma föreställning om den gode ”vite” mannens rätt och förmåga att vägleda och undervisa den tacksamma och hjälplösa ”svarta” människan.

Rasbiologins indelning av människor i raser utgick från synliga skillnader i hud- och hårfärg som påstods spegla inre, naturliga skillnader i lynne, moral och intelligens. Under senare delen av 1800-talet och under 1900-talets första hälft spreds rasbiologins föreställningar genom bildmaterial i form av planscher och illustrationer avpassade för skolbruk.

Överst från vänster till höger; illustration ur amerikanska First Geography for Children av Harriet Beecher-Stowe, 1855; illustration ur amerikanska Harper’s Introductory Geography, 1855. Underst, från vänster till höger; tysk skolplansch från 1882; Collection Éclair, samlarbildsalbum över de ”mänskliga raserna” från 1960-talet, utgår liksom skolmaterialet från Blumenbachs drygt hundra år gamla föreställning om att mänskligheten går att dela in i fem raser. På samtliga bilder signaleras den ”vita” överhögheten genom att representanten för den ”vita” rasen placeras i bildens centrum eller topp.

Under 1900-talet spreds rasbiologins föreställningar om ”människoraserna” tillsammans med bildstereotyper också genom kommersiella produkter, speciellt riktade till barn. Ovan, exempel på samlarbilder av ”människoraser” som såldes tillsammans med album där bilderna skulle klistras in i en given ordning.

Ovan, från vänster till höger; schweiziska chokladmärket Coop skapade en samlarserie med bilder och album med namnet Raser, kläder, typer. Bilderna av ”afrikaner” påminner om förbrytarfoton medan bilderna av ”vita” européer visade människor i helfigur och varierande poser, ca 1930-tal. Under, från vänster till höger; fransk samlarserie med namnet De mänskliga raserna från 1900-talets mitt. Den belgiska chokladen Jaques spred bilder som skulle samlas och ordnas i albumet med namnet De mänskliga raserna, 1900-talets mitt.

Västerländska ABC- och läseböcker för skolan använde och spred rasistiska ord och bilder långt in på 1900-talet. Bilderna kombinerade stereotypa föreställningar om ”afrikanen” som en primitiv vilde med lika stereotypa bildframställningar av halvnakna ”afrikaner” med enkla vapen, överdrivet stora läppar och klotrunda ögon. Bildernas ”vita” figurer framställdes å andra sidan som unika individer med särpräglade utseenden och kläder.

Ovan, från vänster till höger; illustrationer ur den brittiska ABC for Baby Patriots, 1899. Bildtexterna lyder: ”K är för kungar, som en gång var krigiska och högdragna. Storbritannien kuvade dem eftersom de var olydiga”. Den euroepiska koloniala erövringen framställdes som ett rättmätigt straff, och den stereotypa bilden av ”afrikanen” som barnslig och enfaldig förstärks av bilden där de kuvade kungarna har spökat ut sig i ”europeiska” kläder.

Nästa bildtext lyder: ”W står för Ordet som ges av en verklig och pålitlig engelsman. När det ges, betyder det att han kommer att göra som han säger”. På bilden håller en ”afrikansk kung” i ett fördrag, och bilden i kombination med texten är ett påstående om att den europeiska erövringen i själva verket byggde på ömsesidiga överenskommelser, och inte på militärmakt och våld.

Pyttans A-B och C-D-lära, av Albert Engström från 1896; illustration ur Prinsessornas ABC-bok, av Heldfrid Selldin från 1942; Illustration ur Lenas ABC, från 1939. Bokstavsbilder för skolan illustrerade av Lena Bergman.

Nu ska vi läsa med illustrationer av Kaj Beckman var en läsebok för folkskolan som kombinerade läsinlärning med stereotypa skildringar från olika länder och av olika folk, från 1948. I mitten, detalj ur illustration av den franske författaren Jean de Brunhoffs Babars picknick, från 1949. Längst till höger, Bongo av Gunnar Wersén, 1943.

I illustrerade kartböcker för barn, skapades och skapas föreställningen om ”Afrika” som ett land där det mest bor vilda djur, och där de människor som finns är både få och primitiva. Till skillnader från andra kontinenter, avbildades ”Afrika” långt in på 1900-talet och fortfarande idag som ett land som helt saknade städer och där det inte fanns några monument eller byggnadsverk från det förflutna, med undantag för pyramiderna. Det stereotypa ”Afrika” är ett land som befinner sig utanför historien och den stereotypa ”afrikanen” en slags förhistorisk och knappt mänsklig varelse.

Till vänster: En gyllene bok om vår jord utkom 1953 och dess representation av ”Afrika” var på många sätt typisk för bilden av en kontinent där landområden kunde beskrivas som ”outforskade” för att ingen ”vit” människa varit där; där européerna framställdes som en civilisatorisk kraft som byggde och brukade jorden, medan ”afrikanerna” levde vidare som på stenåldern. Texten lyder: ”Ända tills för en kort tid sedan fanns det ännu outforskade delar av Afrika och det finns fortfarande områden dit vita män mycket sällan kommer…Nere vid Afrikas sydspets har européerna funnit områden som är svala nog för att de ska kunna leva och arbeta och där har de inrättat gruvor och fabriker, lantgods och städer så som i Europa….Det finns ännu trakter där livet flyter fram precis som det har gjort i tusentals år”.

Till höger, spanskspråkig karta från 1900-talets mitt där ”Afrika” framställs som helt utan städer, industrier eller jordbruk, där det finns betydligt fler djur än människor och där ”afrikanerna” framställs som uteslutande klädda i traditionella kläder och med traditionella vapen i form av spjut.

I skolböcker och kommersiella samlarserier riktade till barn, skapades bilden av ett underutvecklat ”Afrika” som behövde européer och den ”vita” rasen för att komma ikapp resten av världen. På bilderna visas européer som hjälper och undervisar ”afrikaner”.

Till vänster, illustration ur belgisk skolbok från 1950. Texten beskriver tre ”människoraser”, deras utseende och inneboende egenskaper som förklarar deras placering i en fallande skala från den ”vita” till den ”svarta” rasen:

”1. Den vita rasen, som vi tillhör, har vit hud, ofta vågigt eller lockigt hår och stark skäggväxt. Den vita rasen har skapat många vetenskapsmän som vi kan tacka för deras storslagna uppfinningar: tryckkonsten, telegrafi, järnväg, ångare och flygplan. 2. Den gula rasen omfattar alla människor med gul hudfärg. De har platta pannor, sneda ögon och dålig skäggväxt. De är väldigt aktiva och tålmodiga. Deras kläder och hus skiljer sig helt och hållet från våra. 3. Den svarta rasen har svart hud, tjocka läppar, krulligt hår, och dålig skäggväxt. De svarta är i allmänhet mindre aktiva än andra raser…De bor i hyddor.”

Till höger, illustration ur den amerikanska The Golden Book Encyclopedia, från 1959, en uppslagsbok som riktade sig till barn, blev mycket populär och översattes till flera språk. Bildens text lyder: ”Vildar lever av att samla mat som de hittar omkring sig”.

Till vänster, samlarbilder i den belgiska serien ”Civilisationsarbete”, som visade hur ”européer” – ofta missionärer – förde civilisation och utveckling till ”afrikaner”; till höger, samlarbild från den franska osten La Vache qui rit, i serien ”Kongo”. Bilden visar en vit, fransk missionär som undervisar ”afrikaner” i matlagning.

Till vänster, fransk ABC-bok från 1945 med titeln Frankrike och hennes kolonier. Boken är en uppräkning av de råvaror som hämtades från det franska kolonialväldet. Bokens omslag som visar fyra skrattande barn, rasstereotypt återgivna, påstår att det rör sig om delad glädje över rikedomen på råvaror och ett jämlikt utbyte. Samtidigt markerar placeringen av den ”vita” figuren i bildens topp, en rashierarkisk och maktpolitisk ordning som också speglas i bokens titel Frankrike och hennes kolonier.

Bilden till höger ingår i en fransk samlarserie från 1920-talet med namnet Våra koloniala områden. I skolmaterial och kommersiellt material riktat till barn, betonades att kolonierna och produkterna var ”våra” och barnen uppmuntrades att känna en äganderätt både till de föremål, produkter och människor som bilderna visade.