Reklamens bilder och ord kommunicerar genom att skapa medvetna och omedvetna associationer till en kolonial historia och rasistiska föreställningar. Särskilt tydligt är det i reklam som marknadsför det som fortfarande kallas ”kolonialvaror”, till exempel bananer, kakao och kaffe.

1915 introducerade det franska varumärket Banania en bild av senegalesisk soldat ur den franska kolonialarmén i sina annonser. Annonsen fungerar som en hyllning och bekräftelse av den europeiska kolonialismen, som gjorde världens människor och produkter fritt tillgängliga för europeiska konsumenter. Den martinikanske läkaren och författaren Frantz Fanon beskrev 1952 hur Banania-annonsen reducerade den svarta människan på bilden till ”objekt bland andra objekt”. Annonsen är ett påstående om ”vita” människors rätt och möjlighet att konsumera och använda ”svarta” människor på samma sätt som de har rätt och möjlighet att konsumera kolonialvaror. Texten på bilden fungerade både förlöjligande och distanserande; ”Y’a bon” är ”bruten” franska för ”C’est bon”. Bildens senegales är visserligen soldat i den franska armén, men texten är ett påstående om att han inte är och aldrig kan bli en ”riktig” fransman, utan förblir en mindervärdig undersåte. På 1930-talet renodlades Bananias ursprungligen ”realistiska” bild till en tydligt stereotyp bild av en kolsvart figur med knallröda läppar vars kropp utgjordes av bananer. Bilden är ett påstående om att den ”svarta” människans kropp är en ätbar vara som bokstavligen kan och får konsumeras, alltså ätas upp, av den ”vita” konsumenten.

Underst, från vänster till höger; i annonsen för Chiquita-bananer från 1978, är den ”svarta” kroppen på samma sätt ersatt av en banan. Den svenska annonsen för Jamaicabananer från 1930-talet använder en stereotyp teckning av en ”svart” med knallröda läppar och ”rullande ögon” i samma tradition som Bananias 30-talsannons. Längst till höger; anti-Obama-tryck på t-shirt från 2008. Motivet förekommer i många olika varianter som framställer Obama som en bananätande apa.

I reklam för kakaobaserade produkter finns en lång tradition där den ”svarta” kroppen smälter samman med produkten, och bilden blir ett påstående om den ”vita” människans rätt att inte bara konsumera den ”svarta” arbetskraften, utan också bokstavligen den ”svarta” kroppen i ätandet. Annonserna använder sig också av hudfärg för att frammana föreställningar om ätbara ”chokladkroppar” som tillgängliga för ”vit” konsumtion.

Överst, från vänster till höger; reklam för den franska chokladen Felix Potin från 1800-talets slut som visar kakaons väg från den koloniala plantagen till färdig produkt. Bilden är en realistisk återgivning av den koloniala produktionsprocessen, där den svarta pojken arbetar med att skörda kakao övervakad av en vit uppsyningsman, för att den vita pojken ska kunna äta choklad. Men det är också en hyllning och bekräftelse av den koloniala ordning som ger ”vita” människor rätten att konsumera ”svarta” människors arbete. Till höger, reklambild med motiv som skapades 1890 och användes in på 1900-talet. Bilden anspelar på den ”chokladfärgade” huden och likställer på det sättet produkten choklad med den ”svarta” människan, och gör dem till utbytbara objekt för ”vit” konsumtion.

Underst, från vänster till höger; reklam för Magnum glass, 2007; nutida brasiliansk chokladannons; reklam för Dove choklad från 2007. I annonserna står ”den Andres” nakna och ätbara kropp i centrum, som ett sexualiserat objekt för ”vit” njutning och konsumtion.

I lakritsreklamen finns en lång tradition av att smälta samman ”svart” kropp och produkt genom stereotypa representationer av hudfärg som framställer ”svarta” människor som ätbara ”lakritskroppar”.

Överst, från vänster; amerikansk reklam för lakritscigaretter av varumärket N----- Boy, från 1950-talet. N-orden var vanligt förekommande som produktnamn under en stor del av 1900-talet, särskilt i USA men också i Europa; Reklam för lakritskarameller från 1944, som använder sig av stereotypa Picaninnies med kopplingar till slaveri och den förlöjligande ”Blackfacetraditionen”; Det finska varumärket Fazer introducerade den stereotypa kolsvarta ”lakritsfiguren” på sina produkter 1927 och den användes fram till 2007.

Underst; reklam för glassen Nogger från 2005. Utan att visa en ”svart” kropp i bild, var det ändå uppenbart att glassen marknadsfördes med en tydlig koppling till en lång tradition som använt n-ordet i kombination med lakrits.

Från vänster till höger; tvålreklam från sent 1800-tal; reklam för målarfärg från 1935; reklam för smärtstillande plåster från 1900-talets början; reklam för Philips glödlampor från 1950-talet. Samtliga bilder är exempel på hur ”svart” hudfärg framställs som en avvikelse från det ”normala” och som smuts eller mörker som kan och bör åtgärdas med hjälp av produkten.

Den europeiska kolonialismen likställde ”vita” människor med civilisation och framställde ”svarta” människor som primitiva vildar. I reklamen har den kopplingen använts i mer än hundra år.

Från vänster till höger; Reklam för tobak från 1880-talet. Bilden anspelar på det så kallade ”Zulu-kriget” som utkämpades 1879 mellan koloniala brittiska trupper och kungariket Zulu, i nuvarande Sydafrika. Bilden i mitten med reklam för skjortor från 1967 knyter uttryckligen an till den koloniala bildtraditionen där den ”vite mannen” förkroppsligar civilisationen medan den ”svarta” människan framställs som en vilde. Bilden är ett påstående om att den ”svarta” kroppen är identisk med en naken kropp, där nakenhet framställs som ett tecken på ”barbari”. Längst till höger, bilden som gör reklam för rakprodukter är från 2011 och anknyter uttryckligen till bilden av den ”svarta” människan som ociviliserad vilde. Genom att klippa håret och raka sig, kan den svarta mannen på bilden ”återcivilisera” sig, och ta avstånd från sitt naturliga, ociviliserade tillstånd.

Reklamens återskapande av den koloniala propagandans uppdelning av världen i civiliserade och primitiva ”människoraser”, blir också tydlig i stereotypa föreställningar om vad ”vita” respektive ”svarta” människor av naturen är lämpade att göra. Reklamens ”svarta” människor återfinns i en begränsad uppsättning roller som anknyter till betjänande av ”vita” människor och/eller kroppsliga sysselsättningar, ofta i motsatsställning till bildernas ”vita” människor som återfinns i roller och yrken som signalerar intellekt.

Överst, från vänster till höger; whiskeyannons från 1960 som anknyter till slaveriet i den amerikanska södern; kaffeannons från 1934 med två vita människor i tydlig ”Blackface” som passar upp på en vit kvinna. Texten är ett förlöjligande av svart amerikansk sociolekt. Genom att använda ”Blackface” knyter annonsen betjänandet till ”svart” hudfärg, som om rollen som uppassare kräver en viss hudfärg.

Längst till höger, annons för Intel från 2007. Kontrasten mellan den påklädda vita mannen som står upprätt i bildens mitt, och de svarta, hukande männen i träningskläder, anspelar på ett antal stereotypa rasistiska föreställningar om ”vita” och ”svarta” människors inneboende naturer. Den ”vita” människan identifieras med härskande, kontroll, intellekt och tekniskt kunnande. Den ”svarta” människan identifieras med underkastelse och kropp.

Längst ner, engelsk annons från 2015 som anknyter till 1800-talets rasbiologi och föreställningar om att det finns ”människoraser” med skilda medfödda kroppsliga och intellektuella egenskaper.