Geishan, China Doll och Miss Saigon - stereotyper av ”asiatiska” kvinnor

I den västerländska uppdelningen av världen i ”vi” och ”dom”, civilisation och barbari, ställs kvinnokroppen ofta i centrum. Den stereotypa bilden av ”Geishan” framställer sydostasiatiska kvinnor som underdåniga sexuella objekt, tillgängliga för vita mäns njutning och i behov av att räddas.

Till vänster målning på amerikanskt bombplan från andra världskriget. Begreppet ”China doll” är en av många beteckningar på den stereotypa framställningen av sydostasiatiska kvinnor som undergivna, sexuellt villiga, prostituerade och/eller tillgängliga för västerländska män. Till höger, skoreklam från 2013 som använder den stereotypa bilden av ”Geishan” som ett underdånigt sexobjekt.

Kvinnor i koloniserade länder har genom historien regelmässigt framställts som objekt för västerländsk konsumtion och njutning, och den icke-västerländska sexualiteten framställs ofta som både pervers, tillåtande och gränslös.

I västerländska framställningar av sydostasiatiska kvinnor betonas sexuell tillgänglighet och underkastelse i stereotyper som ”Geishan” och ”China Doll”. Deras popularitet och spridning måste förstås mot bakgrund av de västerländska kolonialmakternas strävan att under 1800-talet med militära medel tvinga Kina och Japan att öppna sina marknader för västerländsk handel. Den stereotypa framställningen av den sydostasiatiska kvinnan som villkorslöst underkastar sig den gode vite mannen fungerar som en revidering och ett mörkläggande av den verkliga historien som präglats av västerländsk aggression mot nationer som gjort motstånd mot expansion och intrång.

Giacomo Puccinis opera Madame Butterfly från 1903 populariserade en västerländsk bild av den japanska geishan som en slags lyxprostituerad, vars enda önskan var att bli älskad av en vit, västerländsk man för vars skull hon var beredd att offra livet.

I den västerländska stereotypa framställningen av ”Geishan”, spelar den vite västerländske mannen ofta rollen av en kärleksfull befriare som försöker rädda den japanska kvinnan från en kultur som framställs som kvinnofientlig och barbarisk.

Geishan, China Doll och Miss Saigon - stereotyper av ”asiatiska” kvinnor. Från vänster till höger; filmatisering av Madame Butterfly från 1995; filmen The Barbarian and the Geisha från 1958. Filmen utspelar sig i Japan på 1850-talet och har en Madame Butterfly-liknande intrig där en vit, västerländsk man med hederliga avsikter och utan våld förgäves försöker övertala bakåtsträvande japaner att öppna hamnarna för västerländsk handel. Den stereotypa geisha-figuren förälskar sig i honom och försöker hjälpa honom. Filmen Memoirs of a Geisha från 2007, baserad på en roman av amerikanen Arthur Golden, 1997.

Under 1950- och 60-tal producerades ett flertal filmer där handlingen kretsade kring den vite mannens befriande av en ofri sydostasiatisk kvinna, vars kvinnofientliga kultur tvingade henne att underkasta sig. Hon är ofta en prostituerad som säljs av sina landsmän, men som förälskar sig i den vite mannen och tillsammans med honom börjar ett nytt, fritt liv. Perioden sammanfaller med utropandet av Folkrepubliken Kina 1949 och koloniala befrielsekrig i stora delar av Indokina, bland annat i Korea och Vietnam, där västmakterna med USA i spetsen strävade efter att bevara sitt militära, ekonomiska och politiska inflytande.

Till vänster, affisch för China Doll från 1958. Filmen utspelar sig under andra världskriget i Kina där en amerikansk flygare som slåss mot japanerna, av misstag köper en kinesisk kvinna från hennes far, och sedan gifter sig med henne.

I mitten en belgisk affisch för filmen Walk like a Dragon från 1960, som på franska/flamländska gavs titeln Jag har köpt en kinesiska. Filmen utspelar sig i USA på 1870-talet, där en cowboy räddar en förslavad prostituerad kinesisk kvinna från kinesiska skurkar.

Till höger, musik från filmen The World of Suzy Wong, baserad på en roman från 1957 och visad 1960. Filmen utspelar sig i ett samtida Hong Kong, där en amerikansk arkitekt möter en kinesisk kvinna som tvingades börja prostituera sig vid tio års ålder. Hon förälskar sig i honom och han räddar henne ur prostitutionen. Asiatisk-amerikanska skådespelerskor i Hollywood var ofta hänvisade till roller som geishor/prostituerade i den här typen av filmer.

Efter andra världskrigets slut etablerades ett stort antal amerikanska militärbaser i Stillahavsasien. Utanför dessa baser uppstod ministäder av västerländsk modell som var inriktade på att serva soldaterna, och en organiserad form av prostitution utgjorde en viktig del av ekonomin i dessa ”camptowns”.

Efter kalla krigets slut omvandlades dessa ”camptowns” till turistorter i länder som Thailand och Filippinerna, och de amerikanska soldaterna ersattes av västerländska manliga turister.

Överst scen ur den amerikanska filmen Full Metal Jacket från 1987 som handlar om Vietnamkriget. I scenen talar de amerikanska huvudpersonerna med en vietnamesisk prostituerad kvinna, som talar bruten engelska och bland annat säger ”Me love you long time.” Hennes repliker har blivit en del av en populärkulturell sfär där replikerna citeras, samplas i musik, och används i memes. Replikerna utgör exempel på så kallat ”Yellow speech” – ett förlöjligande av en fiktiv asiatisk brytning – och refererar den stereotypa framställningen av sydostasiatiska kvinnor som prostituerade och sexuellt tillgängliga.

Underst, bilder från två uppsättningar av musikalen Miss Saigon som uruppfördes 1989. Den är baserad på Puccinis opera, men handlingen har flyttats till Vietnam 1975. Huvudkaraktärerna är en amerikansk soldat och en vietnamesisk prostituerad kvinna. Liksom i Puccinis opera, kännetecknas den kvinnliga karaktären av sin sexuella tillgänglighet kombinerat med en villkorslös och uppslukande kärlek till den västerländska mannen.

Stereotypen av den sydostasiatiska kvinnan som sexuellt tillgänglig och underdånig, används också i form av så kallad ”Yellowface” där icke-asiatiska och oftast vita människor sminkar och klär ut sig till stereotypa ”asiater”.

”Yellowface” innebär att en icke-asiatisk skådespelare iscensätter en stereotyp representation av ”en asiat” med hjälp av smink, kläder, gester och språk. Överst till vänster reklam för Air France från 2014; i mitten Victoria’s Secret, underkläderna ”Sexy Little Geisha” som var en del av kollektionen ”Go East”, från 2012; till höger det nederländska underklädesmärket Marlie Dekker, ”Couture Geisha”, 2016.

Underst till vänster artisten Kate Perry under American Music Awards, 2013 där hon framförde låten ”Unconditional” med refrängen: ”I will love you unconditionally” – ”Jag kommer att älska dig villkorslöst”, utklädd till ”Geisha”. I mitten den amerikanska burleskartisten Dita van Teese i framförandet av Opiumhåledansen, 2010 och till höger artisten Nicki Minaj i videon Your Love från 2010. Samtliga är exempel på icke-asiatiska artister som använder stereotypen av ”China Doll” eller ”Geishan” för att anspela på sexuell tillgänglighet, underdånighet och prostitution

HUVUDKÄLLOR

The Awful Origins of the Fetishized ‘Submissive Asian Woman’ Stereotype. Cristen Conger. Everyday Feminism Magazine, 2016.

Asian Americans in the Media: Stereotypes in Film

”Converging Stereotypes in Racialized Sexual Harassment: Where the Model Minority Meets Suzie Wong”. Sumi K. Cho. The Journal of Gender, Race and Justice, 1997.

”Anna Mae Wong”. IMDB, The International Movie Database.

”Opera’s Old-Fashioned Race Problem”. Gwynn Gilford. The Atlantic, 2014.

Ladda ner artikel som PDF Skriv ut

Detta är utskriftsversionen av en artikel från Kunskapsbanken Bilders makt. Onlineversionen, som innehåller länkar till relaterat material, hittar du på http://bildersmakt.se/geishan-china-doll-och-miss-saigon-stereotyper-av-asiatiska-kvinnor.