Bilden av den förföriska, förtryckande och farliga slöjan
I kolonialismens uppdelning av världen i ”vi” och ”dem”, normalt och onormalt, civilisation och barbari, ställs den nakna eller påklädda kvinnokroppen ofta i centrum som ett tecken för det ena eller andra. Kvinnors kroppar och kläder görs till symboler för ”de Andras” ”barbari” och ”ofrihet”.
Reklam för den amerikanska tv-serien Homeland (startade 2014 och pågår fortfarande), som handlar om kampen mot terrorism. I bildens mitt syns tv-seriens hjältinna. Hon är en stereotyp av den frigjorda, självständiga och handlingskraftiga ”västerländska” kvinnan i färgglada kläder och med håret fritt flygande under en löst sittande slöja. Hon omringas av en oändlig massa burkaklädda kroppar som symboliserar hotet från ”islam” mot västvärlden, men också fungerar som en stereotyp kontrastering av ”fri”, västerländsk kvinna mot ”förtryckt”, muslimsk kvinna.
Koloniala erövringar framställdes som civiliserande av vildar. Som en del av detta tvingades de koloniserade folken ofta att bära västerländska kläder, vilket i propagandan framställdes som upplysning och befrielse. I synnerhet kvinnors kroppar och kläder gjordes till symboler för civilisation kontra barbari, och frihet kontra förtryck. Oavsett om de koloniserade kvinnorna var nakna eller bar kläder, framställdes de som offer för primitiva traditioner och som den västerländska kvinnans absoluta motsats.
Att påtvinga koloniserade folk västerländska kläder och frisyrer, var en viktig maktdemonstration. Icke-västerländska kläder, frisyrer och smycken framställdes rutinmässigt som uttryck för primitivt barbari, medan västerländska motsvarigheter var uttryck för civilisation och upplysthet.
Ovan till vänster; missionärspropaganda från Nya Guinea, ca 1900, där nakenhet likställs med ”hednaskap” medan kristenhet representeras av västerländska kläder.
Till höger; omslag till den amerikanska tidskriften Puck, från 1898. Underrubriken lyder; ”Hårpiskan måste bort!” och bilden förställer en kvinnofigur som klipper den traditionella hårflätan av en stereotyp ”kines”. På hennes mantel står orden ”civilisation” och på saxen står ”1800-talets utveckling”. Kring kvinnofigurens midja hänger ånglok och telegrafstolpar, som symboliserar framsteg.
Underst, foto från ”Avbeslöjandeceremoni” i Algeriet, maj 1958. På ett flertal platser runt om i Algeriet anordade de koloniala myndigheterna denna dag ”avbeslöjandeceremonier”. Det var en del av kampanjen mot den algeriska befrielserörelsen. På en scen samlades algeriska kvinnor iklädda slöjor som rycktes bort av franska kvinnor under skratt, jubel och marschmusik.
I den kristna propagandan där islam framställdes som en falsk religion och profeten Muhammed som en makthungrig våldsverkare, spelade sexualitet och kvinnosyn tidigt en stor roll. Den kristna kyrkans massiva propaganda präglade en bild av muslimer som sexgalna våldsmän. Fransiscanermunken Roger Bacon skrev på 1200-talet att profeten Muhammed ”rövade bort varenda vacker kvinna han mötte för att kunna våldta henne.”
Den bilden övertogs av Europas sekulära författare och under den europeiska koloniala erövringen i Nordafrika och Mellanöstern, vävdes den samman med en allmän framställning av alla koloniserade folk som de kristna européernas absoluta motsatser. Det gällde också bilden av sexualitet, kläder, nakenhet och förhållanden mellan könen. Medan européernas sexualitet var dygdig, civiliserad och normal, var de koloniserade folken översexuella och perversa. Medan Europas kvinnor behandlades väl, behandlade alla andra folk sina kvinnor som djur.
Under 17- och 1800-talet uppstod den riktning inom konst och litteratur som kallas ”Orientalism”. Det är inte ett geografiskt begrepp, utan handlar om hur en föreställning om och bild av arabisk och muslimska kulturer formas i Europa för att motivera och försvara en europeisk överhöghet. Den orientalistiska bildtraditionen övertog och traderade den kristna kyrkans bild av islam som grundad i onormal sexualitet och kvinnoförakt, och vävde samman den med de haremsfantasier som nått Europa redan under tidigt 1700-tal genom Tusen och en natt.
I den västerländska kulturen har slöjan spelat en mångtydig roll åtminstone sedan 1700-talet och fortfarande idag. Den framställs å ena sidan som en symbol för ett primitivt kvinnoförtryck, å andra sidan som en antydan om de erotiska njutningar som slöjan döljer, men som den västerländska blicken tack vare sin övermakt kan synliggöra och konsumera.
Från vänster till höger; J-L Gérôme var en av den orientalistiska bildtraditionens mest framgångsrika och populära målare. Inte minst hans ”haremsmålningar” bildade skola. Han målade också flera erotiska porträtt av ”avbeslöjade”, halvnakna kvinnor som möjligen föreställde prostituerade. Till höger, reklam för Diesel jeans från 2013. Bilden hänvisar till den orientalistiska traditionens användande av slöjan som en symbol för den västerländska blickens makt att ”avbeslöja” och genomskåda. Traditionen innebär också att den ”arabiska” eller ”muslimska” kvinnokroppen framställs som ett sexualiserat objekt som kan avnjutas och konsumeras.
”Haremet” och ”slöjan” blev en central symbol i den västerländska framställningen av koloniseringen som ett bekämpande av ”Orientens” primitivism och grymhet. Dels användes den för att försvara kolonisationen som ett befriande av förslavade kvinnor som tvingades underkasta sig den ”orientaliske” mannens perversa sexualitet. Dels manifesterade haremsbilderna den västerländska övermakten som tvingade Orienten att öppna sina slutna rum för erövrarna. Här kom också slöjan att spela en mångtydig roll. Den framställdes som en symbol för ett primitivt kvinnoförtryck som Europa bekämpade, men den användes också rutinmässigt som en antydan om de erotiska njutningar som den koloniala makten möjliggjorde. Det finns oändligt många fin- och populärkulturella orientalistiska bilder av nakna kvinnokroppar i ”haremsmiljöer” från 1800-talets början och in på 1900-talet. För europeiska konsumenter fyllde de en rent pornografisk funktion. Den koloniserade kvinnokroppen tillgängliggjordes genom dessa bilder, och det låg i den västerländska erövrarens och betraktarens makt av avbeslöja henne.
Bilderna ovan visar att ”slöjan” användes som en symbol med många möjliga betydelser i ett europeiskt sammanhang, som ett tecken för fantasier om sexuell tillgänglighet och kvinnlig underkastelse, men också som en symbol för ”muslimers” och ”arabers” barbari.
I teckningen Ayesha avbeslöjar sig från 1888, förknippas slöjan med löften om njutning och och en tillgängliggjord kvinnokropp. Till höger, en fransk propagandaaffisch från 1950 från den dåtida Byrån för psykologisk krigföring inom den franska armén. Affischen användes i den franska kolonin Algeriet som en del i en kampanj som syftade till att få de infödda kvinnorna att ”avbeslöja” sig och därmed visa sin lojalitet med Frankrike och den franska kolonialismen, och sitt ställningstagande mot den algeriska befrielserörelsen. Texten lyder; ”Är ni inte söta? Avbeslöja er!”.
När de muslimska länderna frigjorde sig från europeisk kolonialism, försköts bilden av den beslöjade muslimska kvinnan. Hon var inte längre tillgänglig för europeisk konsumtion, och kunde inte längre avbeslöjas. Den beslöjade kvinnan framställdes istället ofta som en hotfull gestalt, som under tyget dolde vapen och vars kläder blev en del av den muslimska konspirationen att invadera och lägga under sig västvärlden. Idag används slöjan ofta som en symbol för islam framställt som ett hot mot Europa och västvärlden.
Under 1900-talets senare hälft, började slöjan allt oftare användas som en symbol för islam som ett hot mot västervärlden, frihet och civilisation. Slöjan kopplades allt oftare direkt till våld och myten om en muslimsk konspiration som syftade till att erövra världen. Bilderna är påståenden om att slöjan – som en symbol för islam – döljer bärarens verkliga avsikter, som är mordiska och våldsamma.
Ovan, bild ur den engelska tidningen Daily Mail från 1941. Texten lyder: ”Det gäller att inte vara alltför frågvis när det gäller deras kvinnor, gamle vän.” De beslöjade kvinnorna bär alla vapen under kläderna och text och bild samspelar för att skapa en bild av ”muslimer” som lömska konspiratörer, som använder den heltäckande slöjan för att dölja sina våldsamma avsikter.
Nedan, omslag från den franska tidskriften Le Figaro från åren 1985, 1991, och 2006. Rubrikerna lyder; ”Kommer vi fortfarande vara fransmän om 30 år?”, ”Immigration eller invasion?”, ”Undersökning av radikal islamism i Frankrike”. På samtliga omslag symboliseras islam, framställt som ett hot, av en beslöjad kvinnofigur.
HUVUDKÄLLOR
Ladda ner artikel som PDF Skriv ut
De som försvarar stereotypa bilder tycks ofta bara se och känna till just den bild de försvarar – och se den bilden som unik, medan de som känner igen stereotyperna ser repetitionen av samma bilder om och om igen genom historien och i samtiden.
Kunskapsbanken Bilders Makt drivs av Mångkulturellt centrum som en kunskapspilot inom Unesco LUCS. Med stöd av Postkodlotteriets kulturstiftelse.
Vad är en stereotyp bild?
Film, 3 min
Det här är inte jag
Icke-stereotypa bilder
