Den stereotypa bilden av ”vilden” har formats av kolonialismens framställning av ”afrikaner” som primitiva barbarer, och av rasbiologins bildbaserade representationer av ”afrikaner” som en länk mellan människa och djur.

Ovan, från vänster till höger; omslag till den franska tidskriften Le Rire, inför Kolonialutställningen i Paris 1931. Bilden sägs föreställa en ”Totemfigur från Guinea”, då en fransk koloni i Västafrika. Därefter, detalj från omslag till Gunnar Werséns barnbok Bongo, från 1943; legofiguren ”Kannibal” i leksaksserien Pirates of the Caribbean, 2014.

Den rasbiologiska forskningen var helt beroende av visuell kommunikation för att bevisa sina teser. Rasbiologins teser vilade på teckningar där stereotypa profilbilder användes som ”bevis” för existensen av ”människoraser”; hierarkiska ordningar och ”felande länkar” mellan människor och djur. Rasbiologins visuella karaktär bidrog antagligen också till dess popularitet och spridning. Bildernas budskap var enkla att tolka och lätta att reproducera och sprida vidare i populärkulturen.

Ovan, från vänster till höger; illustration ur John Jeffries The Natural History of the Human Races, 1869; illustration ur Petrus Campers Dissertation on the Natural Varieties Which Characterize the Human Physiognomy,1792.

Underst, från vänster till höger; illustration ur J. Nott & G.R Gliddons Types of Mankind, 1887; Illustration ur Ernst Haeckels Natürliche Schöpfungsgeschichte, 1868; samt L.A Vaughts populärvetenskapliga Practical Character Reader, från 1902, med vars hjälp läsaren påstods kunna lära sig att bedöma människors intelligens och moral med hjälp av ”ansiktsläsning”.

Även om utställningar av människor ofta presenterades som ”vetenskap” eller ”folkupplysning”, var det i verkligheten en rent kommersiell verksamhet där människor visades upp mot inträde, i djurparker men också i showsammanhang och på cirkusar. Utställningar av levande människor pågick under drygt hundra år både i Europa och i USA, också i Sverige.

Från vänster till höger; Tyskland, affisch från Kolonialutställningen i Stuttgart 1928; i mitten en teckning av konstnären W. Maud med titeln ”En titt på infödingarna” från en utställning på Earl’s Court i London, 1899; till höger, reklam för choklad i samband med utställning i Paris, 1907.

Bilden ljuger inte. Fotodokumentation från mer än hundra år av utställningar av ”infödingar” i Europa och på de amerikanska kontinenterna, visar att staket, galler och murar användes för att skärma av besökarna från de utställda människorna, samt att besökarna gavs möjlighet att ”mata” människorna bakom staketen som om de vore djur.

Bilden av de koloniserade folken som blodtörstiga vildar och kannibaler fyllde funktionen att framställa europeisk exploatering, våld och förtryck som ett nödvändigt ”försvar” mot hotfulla barbarer. Bildens spreds i vetenskapliga verk, reseskildringar och skolböcker, men också inom populärkulturen långt in på 1900-talet.

Till vänster, affisch som gör reklam för den amerikanska cirkusentreprenören P.T Barnums turnerade sällskap av ”Australiensiska kannibaler”, 1885. Redan 1882 hade showentreprenören R. Cunningham hämtat nio människor från de australiska urfolken till USA för utställningar, iscensatta strider och ”Kannibalscener”. När gruppen sedan flyttades över till Europa för ytterligare turnéer 1885, hade hälften av dem dött i sjukdomar. Året därpå kom sällskapet till Stockholm och visades upp på Djurgården i Stockholm under flera månader. Då levde bara tre av de ursprungliga nio medlemmarna i sällskapet.

Till höger, siluettbild från utställningen av australiska urinvånare av Ernst Ljungh, publicerad i Ny Illustrerad tidning, 1886.

Den förlöjligande stereotypen av den ”primitiva vilden” som korkad, lättjefull, vidskeplig och feg dominerar 1900-talets populärkultur och återfinns i alla typer av medier; reklam, serier, böcker, filmer och så vidare. Den groteskt tecknade spjutbeväpnade kannibalen som dansar och sjunger kring grytan framställs inte överhuvudtaget som ett hot, utan tvärtom som en löjeväckande figur som lätt besegras av ”vita” människors teknik och vetenskap.

Överst; ur Hergés seriealbum S/S Manitoba svarar inte, som publicerades som bok 1952, på svenska 1971. Seriens hjältar Johan och Lotta tillfångatas av en kannibalstam, men lyckas fly och jagas ner på stranden, där det dyker upp en pansarvagn ur havet. Kannibalerna som aldrig har sett en pansarvagn, faller ner på knä och dyrkar den som en gud. Den stereotypa bilden av ”infödingar” som tillber västerländsk teknik är ett återkommande inslag i populärkulturen. Det fungerar som illustration både av ”vildarnas” dumhet, och av västerländsk överlägsenhet (@ Hergé Foundation).

Underst från vänster till höger; skämtteckning publicerad i Allers Familjejournal, 1894; stillbilder ur filmerna Jungle Jitters, från 1938 och Trader Mickey, från 1932.