Kunskapsbank om rasistiska stereotyper

Den gula färgen

Redan på 1700-talet delade Carl von Linné in mänskligheten i raser, som färgkodades. 1800-talets rasbiologi byggde vidare på Linnés idéer och delade in mänskligheten i hierarkiskt ordnade system. Framställningen av människor med sydostasiatiskt ursprung som gula är en del av den rasistiska systematiken.

Framställningen av människor med sydostasiatiskt ursprung som gula är en del av den rasistiska systematiken. Till vänster en så kallad ”ikon” från Shutterstock i form av vektorgrafik som använder sig av enkla geometriska former – linjer, punkter, cirklar – för att skapa en bild. Den ”asiatiska ikonen” använder den stereotypa bildens klargula färg. I mitten den tyske konstnären Erich Schillings Gula faran från 1940-talet. Till höger gulfärgat smink avsett att användas för att skapa ett så kallat yellowface.

När Carl von Linné presenterade sitt klassiska människorassystem 1735 tilldelades alla huvudraser olika färger. ”Den asiatiska rasen” kallades asiaticus fuscus och beskrevs som mörk eller brun. I den tionde upplagan av boken Systema naturæ, som kom 1758, har Linné ändrat färgen till gul – asiaicus luricus – och lagt till beskrivningar av varje ”ras” inneboende egenskaper. ”Asiater” beskrivs då som ”melankoliska, stela, allvarliga och giriga”.

Samtidigt beskrev dåtidens europeiska reseskildringar ofta ”asiater” som ”vita” om de ens beskrevs hudfärgsmässigt. Linnés färgkodade system hade ännu inte slagit igenom.

Först i Linnés människorassystem från 1758, tilldelades alla ”huvudraser” olika färger och asiater benämndes som gula. Före detta omskrevs och tecknades asiater omväxlande som bruna, gula eller vita om de ens beskrevs hudfärgsmässigt. Till vänster tavla av den franske konstnären Francois Boucher (1703-1770), ca 1750. Boucher arbetade i den konsttradition som på svenska kallas ”kineseri”, och som växte fram vid 1700-talets början som en följd av de ostasiatiska handelskompaniernas import av eftertrådda varor från i synnerhet Kina. Europeiska konstnärer tolkade och imiterade sydöstasiatiska och kinesiska traditioner och motiv i måleri, inredning och porslinstillverkning. Bilden ovan är typisk i sin framställning av en blekhyad kvinnofigur och en mansfigur med mörkare hudton, som dock är långtifrån gul. Till höger svenskt dörröverstycke från 1700-talets slut i samma tradition, Kalmar läns museum.

De rasforskare som fortsatte i Linnés spår på 1800-talet övertog hans färgkoder och därmed kom asiater gradvis att beskrivas och tecknas som gula. Den gula färgen underströks som en del av ett rasbiologiskt system och parallellt med en europeisk och amerikansk kolonial erövring och expansion i Sydostasien. Föreställningen att människor av sydostasiatiskt ursprung bokstavligen talat var gula, spreds och befästes i visuell och textuell populärkultur, exemplifierat av den svenska snapsvisan:

Gul lyser solen, gult är flaggans kors.
Gul vajar säden och gul är ängens pors.
Gul är kinesen, gul japan
och puttens ägg är gult som fan.
Vår Punsch är gul så ta’n,
vår Punsch är gul så ta’n.

Framställningen av människor med sydostasiatiskt ursprung som gula är en del av den rasistiska systematiken.

Överst från vänster; Fransk bild från 1898. Kina delas mellan England, Tyskland, Ryssland, Frankrike och Japan. Bilden visar hur den gula färg som användes för att stereotypisera ”sydostasiater” då hade slagit igenom; Affisch från kolonialutställningen i Paris från 1931, där de koloniserade folken framställs tydligt färgkodade; Amerikansk bild från 1930-tal, där ”Människoraserna” återges med färgkoder där ”mongoler” i översta högra hörnet, påstås vara ”gula”. Längst till höger, fransk reklam för thé från 1910.

Nederst till vänster, bokomslag från 1938; Fem kinesiska bröder, vars hudfärg beskrivs som ”ilsket gul”. Till höger, illustration av Einar Nerman ur Den lustiga ABC-boken från 1921. Bildetexten lyder: ”Japanesen är liten och gul. Tycker du att han är ful?”.

Under det sena 1800-talet etablerades begreppet den ”Gula faran” för att uttrycka rädslan för det allt mäktigare Japan och oro för att Kina en dag skulle frigöra sig och utmana västvärldens maktställning. Den gula färgen blev under 1900-talet en självklar del av den stereotypa bildframställningen av ”sydostasiater” som hotade västvärlden, och spreds vidare i populärkulturen i form av ”asiatiska” skurkar som strävade efter världsherravälde, antingen i form av namn där ordet ”gul” ingick och/eller i återgivandet av hudfärg. I den allierade krigspropagandan under andra världskriget framställdes kriget mellan Japan och USA/Australien som ett ”raskrig” mellan ”vita” och ”gula”.

Till vänster den amerikanske historikern Lothrop Stoddards bok Hotet mot den vita världsöverhögheten. Färgernas stigande högvatten som publicerades 1920, och trycktes i många upplagor och översattes till många språk. Stoddard publicerade ett flertal böcker som varnade för att icke-vita folkslag – som Stoddard kallade ”undermänniskor” – skulle ta över världen. Ordet ”färgerna” hänvisar till den stereotypa bilden av icke-västerländska folk som ”färgade.”

I mitten omslag till den engelska författaren M.P Shiels roman Gula faran som utkom 1898, och som handlar om hur Kina invaderade Europa. Därefter den amerikanska pastorn G. G Rupperts stridsskrift Gula faran som utkom 1911, och som med hjälp av bibeltolkningar förutspådde ett stundande världskrig mellan USA och Europa – Occidenten – å ena sidan, och Asien – Orienten – å den andra, de senare ledda av Ryssland och Kina. På omslaget fäktar ”Onkel Sam” med en stereotyp ”kines” med hårfläta och kuliehatt. Till höger superskurken Gula klon, skapad av Marvel Comics 1956.

Till vänster slåss hjälten Hoverboy mot en ”japansk infiltratör” som framställs som en knallgul bläckfisk, 1940-tal. I mitten nederländsk propaganda från 1942 då japanska trupper gick in i den nederländska kolonien Ostindien (nuvarande Indonesien). Texten lyder: ”Ostindien måste frigöras. Arbeta och kämpa för det.” Till höger omslag till skrift utgiven av den amerikanska marinkåren under andra världskriget, där Japan framställs som en bläckfisk med knallgult ansikte.

Framställningen av människor med sydostasiatiskt ursprung som gula är en del av den rasistiska systematiken. Ovan amerikansk propaganda från andra världskriget. Texten lyder ”Jänkarna kommer. Se när den lille gulingen skriker ’Aj’”. Nedan till vänster superskurken Ming i serien Blixt Gordon, som utkom första gången 1934, skapad av Alex Raymond. I mitten illustration från den franska satirtidningen Fluide Glaciale, 2015. Texten på omslaget lyder: ”Den gula faran, och om det redan är försent?”. Till höger, karaktären Ming li Foo, ur den tecknade serien Lucky Luke av Morris/René Goscinny.

Den illgula färgen används fortfarande i stereotypa framställningar av ”asiater”, i populärkulturen och i marknadsföring. Överst till vänster, Fazers så kallade ”kinapuffar”. Ansiktet togs bort 2011, men den så kallade kuliehatten och den gula färgen behölls. Till höger Atamon konserveringsmedel, som lanserades på 1930-talet.

Nederst till vänster, t-shirt-design, Spreadshirt, Sverige 2016. Maskeradmask ”Asian”, England, 2016. T -shirtdesign, e-bay, 2016. Till höger ur danska dagstidningen Politiken, illustration av Jørn Villumsen till artikel om Kinas befolkningspolitik under rubriken: ”Världen räddades undan minst 400 miljoner kineser”, 2015.

HUVUDKÄLLOR

”Carl von Linné”. SO-rummet.

”Svensk rasbiologi då och nu”. Expo skola.

”Historisk forskning om rasism och främlingsfientlighet i Sverige”. Rapport. Video. Martin Ericsson, 2016. Forum för levande historia.

Introduction: Becoming Yellow. Michael Keevak, 2011.

”Becoming Yellow”. Princeton University Press.

”Perceptions of the East – Yellow Peril: An Archive of Anti-Asian Fear”. Leung Wing-Fai. Irish Times, 2014.

”Danska Politiken slår DN i rasstereotyper av asiater”. Tobias Hübinette, 2016.

Yellow Peril! An archive of Anti-Asian Fear. John Kuo Wei Tchen och Dylan Yeats, 2014.

Becoming Yellow: A Short History of Racial Thinking. Michael Keevak, 2011.

”Vem är nyfiken gul?”. Ann-Marie Tung Hermelin. Ord & Bild, 2014.

Detta är utskriftsversionen av en artikel från Kunskapsbanken Bilders makt. Onlineversionen, som innehåller länkar till relaterat material, hittar du på http://bildersmakt.se/den-gula-fargen.

Video cover pagePlay icon

Vad är en stereotyp bild?

Film, 3 min

Video coverPlay icon

Det här är inte jag

Ickesterotypa bilder

Icke-stereotypa bilder

Logotyp UNESCO LUCS
Logotyp MKC
Logotyp Postkodlotteriet