Bilder av ”asiater” som odjur, bläckfiskar och skadedjur
Att framställa människor som omänskliga monster och skadedjur är ett sätt att skapa associationer till hot och äckel, och därigenom rättfärdiga våldsutövning som en form av rättmätigt bekämpande och försvar. Våldsamma antikinesiska kampanjer förekom i både USA och Australien i slutet på 1800-talet där ”asiater”, liksom i propaganda från andra världskriget, framställdes som monster.
I den antikinesiska propagandan framställdes ”asiater” som odjur, bläckfiskar och skadedjur. Ovan till vänster, bild från sent 1800-tal där den kinesiska immigrationen till den amerikanska västkusten framställs i form av en drake som hotar att sluka USA. På drakens mage står ”Kinesisk immigration”. Till höger, bild ur amerikanska tidskriften The Wasp, 1882, där den kinesiska arbetskraftsinvandringen framställs som en drake som försöker ta sig över grinden in i USA. ”The Exclusion Fence” syftar på den lag som USA antog 1882 – ”The Chinese Exclusion Act” – och som var den första lag som begränsade invandring av en specifik befolkningsgrupp, definierad i termer av ras.
Västvärldens koloniala erövringar beskrevs som försök att sprida civilisation och utveckling till påstått primitiva folk och därför också som ett bålverk mot barbari. Samtidigt framställdes Europa och västvärlden som hotade av icke-västerländska folk, och kolonial expansion och förtryck kunde därför beskrivas som ett försvar mot ett hot utifrån. Begreppet ”Gula faran” myntades på 1800-talet för att frammana en hotbild där Europa och västvärlden invaderades av folk från Ostasien och Sydostasien, en invasion som ytterst syftade till världsherravälde.
1800-talets bild av ”asiater” som skadedjur och monster återkom i krigspropagandan under andra världskriget. Överst till vänster, australisk bild av den ”mongoliska bläckfisken” från 1886. På bläckfiskens armar beskrivs de hot som kinesiska migrantarbetare påstods bära med sig till västvärlden: billig arbetskraft, bristande moral, smittkoppor, opium, tyfus... Till höger; den tyske konstnären Erich Schillings Gula faran från 1940-talet använde sig av den sedan 1800-talet etablerade bilden av den hotfulla ”asiaten” som en bläckfisk som håller hela världen i sitt grepp.
Nederst, till vänster slåss hjälten Hoverboy mot en ”japansk infiltratör” som framställs som en knallgul bläckfisk, 1940-tal. I mitten omslag till skrift utgiven av den amerikanska marinkåren under andra världskriget, där Japan framställs som en bläckfisk med knallgult ansikte. Till höger, nederländsk propaganda från 1942 då japanska trupper gick in i den nederländska kolonin Ostindien (nuvarande Indonesien). Texten lyder: ”Ostindien måste frigöras. Arbeta och kämpa för det.”
Särskilt i USA men också i Australien, Nya Zeeland och Kanada framställdes kinesisk arbetskraftsinvandring under 1800-talet som en del av en påstådd invasion, där de kinesiska migranterna tecknades som hotfulla monster och skadedjur. 1882 antog USA ”The Chinese Exclusion Act” som var den första lag som begränsade invandring av en specifik befolkningsgrupp, definierad i termer av ras. Under 1800-talet och första hälften av 1900-talet uppdaterades och skärptes de lagar som gällde både invandring från Kina och de kineser som redan bodde i USA vid ett flertal tillfällen. Kineser fick till exempel inte amerikanskt medborgarskap, tilläts inte äga mark eller ingå äktenskap med ”vita” medborgare. Även japanska immigranter drabbades av den anti-asiatiska rasismen och barn med japanskt ursprung fick gå i segregerade skolor. Lagarna tillsammans med stereotypa framställningar av kinesiska migranter som skadedjur bidrog till att rättfärdiga våld och under 1800-talet förekom upprepade upplopp och lynchningar där kineser mördades av en vit mobb. Det förekom också lynchningar av amerikaner med japanskt ursprung vid samma tid. I andra världskrigets propaganda, framställdes japaner ofta som skadedjur som måste bekämpas för att inte sprida sig över världen.
Traditionen att framställa ”asiater” som odjur och skadedjur går att spåra tillbaka till 1800-talets amerikanska antikinesiska politik. Bilderna spreds i populärkultur, reklam och ren krigspropaganda under 1900-talet.
Överst, bilder ur den amerikanska tidskriften Wasp från 1880—talet. Till vänster framställs kinesiska invandrare som gräshoppor. Texten under bilden lyder: ”70 miljoner människor i Kinas norra provinser svälter. De som kan förbereder sig för att komma till USA. Håll utkik efter gräshopporna Onkel Sam”. Bilden till höger framställer kinesiska invandrare som vildsvin som förstör ”Onkel Sams” grödor och skörd. Texten under bilden lyder: ”Ödeläggelse”.
I mitten; Till vänster, reklam för medel för skadedjursbekämpning från sent 1800-tal med en stereotyp bild av en ”kines”. Texten över figurens huvud lyder ”They must go” – ”de måste bort” – en anspelning på den anti-kinesiska rörelsen i Nordamerika som krävde att alla kineser skulle utvisas. Till höger, amerikansk anti-japansk propaganda från andra världskriget, där japanerna framställs som råttor som fastnar i ”The jap trap”.
Längst ner, propagandabild från den amerikanska marinkåren, 1945. Bilden framställer den ”japanska lusen” vars fortplantningsområden kring Tokyo ”fullständigt måste förstöras” för att lusen ska kunna ”utrotas”.
Det stereotypa tecknandet av ”asiater” med groteskt utstående och långa framtänder, så kallade ”buck teeth” på engelska, går tillbaka till de karikatyrer av asiatiska män som var en del av den antikinesiska kampanjen i slutet på 1800-talet för att stoppa invandringen av kineser till USA. De överdrivet stora framtänderna återkom i andra världskrigets propagandabilder av japaner men förekom och förekommer fortfarande i populärkulturen som en del av den stereotypa ikonografi som betecknar ”asiater” och som skapar associationer till gnagare.
Exempel på den stereotypa ikonografi som gestaltar ”asiater” med associationer till gnagare från vänster till höger; Mr Magoos betjänt Charlie i TV-serien Mr Magoo, 1960-tal; Anti-japansk propaganda under andra världskriget: Mickey Rooney i så kallad yellowface i filmen Breakfast at Tiffanys 1961; Yellowface i TV-serien South Park 2008.
HUVUDKÄLLOR
Ladda ner artikel som PDF Skriv ut
De som försvarar stereotypa bilder tycks ofta bara se och känna till just den bild de försvarar – och se den bilden som unik, medan de som känner igen stereotyperna ser repetitionen av samma bilder om och om igen genom historien och i samtiden.
Kunskapsbanken Bilders Makt drivs av Mångkulturellt centrum som en kunskapspilot inom Unesco LUCS. Med stöd av Postkodlotteriets kulturstiftelse.
Vad är en stereotyp bild?
Film, 3 min
Det här är inte jag
Icke-stereotypa bilder
