Populärkulturens stereotyper av “svarta” i relation till kön
Rasismen har skapat en stereotyp bild av svarta kvinnor som fritt tillgängliga och sexualiserade objekt, och en bild av svarta män som ett sexuellt hot. Samtidigt har kolonialism och slaveri inneburit en lång, verklig historia av sexualiserat våld och övergrepp riktade mot svarta människor.
Kolonialismen och slaveriet innebar en lång, verklig historia av vita mäns sexuella våld och övergrepp mot svarta kvinnor. Samma historia har skapat och fört vidare en bild av svarta kvinnor som sexuellt tillgängliga, promiskuösa och villiga objekt för vita män. På samma gång har svarta män framställts som ett sexuellt hot mot vita kvinnor; en bild och föreställning som har använts för att motivera organiserat våld mot svarta män i form av lynchningar och mord.
Till vänster; ett bildmontage i den spanska tidskriften Fuera de Serie, från 2012. Med utgångspunkt från den franske konstnären M.G Benoists tavla Porträtt av en N-----s från 1800 framställdes Michelle Obama som prostituerad. Montaget anspelar på en stereotyp bild av ”svarta” kvinnor som av naturen sexuellt omättliga och hämningslösa. Artikeln inleds: ”För att förstå på vilket sätt Michelle har förfört det amerikanska folket måste man avslöja hennes hemligheter som inte bara har erövrat Barack Obamas hjärta”.
Till höger; omslag på tidskriften Vogue från 2008. Den amerikanska basketstjärnan LeBron James poserar med supermodellen Gisele Bundchen i en pose som tydligt anspelar på en amerikansk värvningsaffisch från första världskriget, med texten: Utplåna denna galna best.
Koloniala skildringar av koloniserade folk framhävde ofta sexualitet som något särskiljande. Medan den västerländska sexualiteten framställdes som normal och dygdig, framställdes icke-europeiska människor som abnormt sexuella, lustfyllda och perversa. Europeiska resenärer i Afrika beskrev redan på 1600-talet afrikaner som sexuellt omättliga, och som bevis anfördes traditioner med månggifte och avsaknaden av täckande kläder.
Framställningen av ”afrikaners” påstått omoraliska och djurliknande sexualitet användes bland annat som argument för förslavande och slavhandel och systematiserades av 1800-talets rasistiska indelning av mänskligheten i ”raser” som kännetecknades av skilda inneboende egenskaper. ”Afrikaner” och ”svarta” människor beskrevs som intellektuellt underlägsna och styrda av kroppsliga drifter som de inte kunde behärska.
Europeiska missionärer beskrev afrikaners klädkultur – anpassad till klimatet – som ett bevis på ”svarta” människors bristande moral och skamlöshet. En stor del av missionärernas praktiska verksamhet handlade om att klä på afrikaner västerländska kläder som symboliserade dygd och moral. Särskilt de afrikanska kvinnornas kroppar stod i centrum för missionärernas verksamhet. Samtidigt exponerades svarta, halvnakna kvinnokroppar i sexualiserande poser på affischer från olika kolonialutställningar.
Överst, från vänster till höger; missionärsbild från Nya Guinea, 1900. Bilden likställer kvinnlig nakenhet med hedendom, och västerländska kläder med kristendom. På bilden till höger, en så kallad ”Mother Hubbard”, en slags tältliknande heltäckande klänning som spreds av missionärerna. I flera europeiska kolonier i Afrika var ”Mother Hubbard” påbjuden klädsel.
Underst, från vänster till höger; affischer från Kolonialutställningen i Paris 1931, som exponerar svarta kvinnokroppar. Längst till höger; affisch från Kolonialutställningen i Lyon 1894.
Den koloniala ideologin, rasismen och slaveriet samverkade till att skapa en bild av ”svarta” kvinnor som av naturen promiskuösa och sexuellt hämningslösa och villiga. Vita mäns sexuella våld mot svarta kvinnor kunde framställas som en följd av svarta kvinnors medfödda sexuella omättlighet. Populärkulturen övertog slaveriets och kolonialismens rasistiska och sexistiska föreställningar, och traderade en bild av den ”svarta” kvinnan som ett villigt, sexualiserat objekt för den ”vite” mannens begär och nöje.
Den nordamerikanska slavepoken dominerades av slavstereotyper som framställde “svarta” människor som korkade, lata och förnöjsamma. Stereotyperna fungerade som ett försvar av slaveriet, eftersom de påstod att ”svarta” människor måste tas om hand och ledas av ”vita” människor. Efter inbördeskriget 1865 och avskaffandet av slaveriet, förändrades den stereotypa bilden av den ”svarte” mannen. Nu betonades istället kolonialismens framställning av den ”primitiva” vilden vars djuriska natur slaveriet hade hållit i schack. Den ”svarte” mannen framställdes som en best driven av våldsamma sexuella instinkter som främst riktades mot vita kvinnor.
I romanen Leopardens fläckar från 1902, som anspelar på ett ordspråk med innebörden att ingen kan ändra sin inneboende natur, skrev den amerikanske författaren Thomas Dixon att slaveriets upphörande hade förvandlat ”svarta” män från ”boskap som kunde köpas och säljas, till fruktade bestar som måste övervakas”. Tre år senare publicerade Dixon novellen ”The Clansman” som innehåller en skildring av en brutal våldtäkt på en ung vit kvinna, utförd av en svart man, framställd som en stereotyp best. Boken låg till grund för succéfilmen The Birth of a Nation, från 1915, som framställde svarta män som bestialiska våldtäktsmän, försvarade lynchningar och hyllade Ku Klux Klan.
I populärkulturens kiosklitteratur och filmer framställdes den stereotypa ”svarta besten” som ett sexuellt hot mot vita kvinnor. Stereotypen användes för att försvara organiserat våld riktat mot svarta män som grundlöst anklagades för våldtäkter. Omslag till kiosklitteratur från 1900-talets första hälft.
Under andra världskriget användes den stereotypa bilden av den ”svarta besten” som lustar efter vita kvinnor i den italienska och nazistiska propagandan, där amerikanska svarta trupper och franska kolonialtrupper från Afrika framställdes som ett särskilt, tydligt sexualiserat hot.
Från vänster till höger; italiensk affisch med texten: ”Försvara henne! Det kunde vara din mor, din fru, din syster, din dotter”; omslag till den tyska satiriska tidskriften Kladderatatsch med undertexten ”Den svarta terrorn i Tyskland”; tysk affisch med texten ”Världens skam”.
HUVUDKÄLLOR
Ladda ner artikel som PDF Skriv ut
De som försvarar stereotypa bilder tycks ofta bara se och känna till just den bild de försvarar – och se den bilden som unik, medan de som känner igen stereotyperna ser repetitionen av samma bilder om och om igen genom historien och i samtiden.
Kunskapsbanken Bilders Makt drivs av Mångkulturellt centrum som en kunskapspilot inom Unesco LUCS. Med stöd av Postkodlotteriets kulturstiftelse.
Vad är en stereotyp bild?
Film, 3 min
Det här är inte jag
Icke-stereotypa bilder
