Kunskapsbank om rasistiska stereotyper

”Judar” framställda som hot mot vita kvinnor

De historiska stereotyperna av ”judar” som mörka, främmande, mordiska och sexuellt hotande, kontrasterades i den nazistiska propagandan mot stereotypen av den rena, vita och oskyldiga ariska kvinnan. I de så kallade Nürnberglagarna, som antogs 1935, förbjöds bland annat äktenskap och sexuella relationer mellan ”arier” och ”judar”.

Bilder ur nationalsocialistisk propaganda som repeterar temat ”juden” som hot mot ”ariska” kvinnor, och samtidigt befäster uråldriga antijudiska myter. Bilden till vänster anspelar på föreställningar om ”judiska ritualmord” på kristna, medan rubriken ovanför den högra bilden lyder: ”Kristus sa till judarna: Er far är Djävulen”.

Ett återkommande rasistiskt och antisemitiskt tema är att framställa ”den Andre” som ett hot mot vita kvinnor. I den nationalsocialistiska propagandan var detta ett ofta återkommande tema där ”juden” framställdes som ett rasmässigt, religiöst, kulturellt och sexuellt hot.

Fyra exempel från Nazityskland på hur ”juden” stereotypiseras och kontrasteras mot den ”rena, oskyldiga och ariska” kvinnan och framställs som såväl ett rasmässigt som sexuellt hot. ”Rasskändning” (”Rassenschande”) innebar enligt nazistisk rasteori och lagstiftning sexuella relationer mellan arier och icke-arier. I Nürnberglagarna, antagna den 15 september 1935, förbjöds äktenskap och sexuellt umgänge mellan ”judar” och ”arier”.

I bilden ovan kopplas den äldre myten om ”judiska ritualmord” på kristna ihop med korsfästelsen och Kristusmördarmotivet och den antisemitiska stereotypen av ”juden” som sexuell förbrytare. Bildtexten lyder: ”Otto Mayer, jude från Nürnberg, brukade korsfästa sina offer. Han band henne, naken, vid ett speciellt iordningställt träkors, och våldtog henne så snart som hennes blod började rinna från såren”.

Jud Süss är en tysk spelfilm från 1940 regisserad av Veit Harlan. Filmen är en av de mest antisemitiska spelfilmer som gjorts och var en stor succé när den visades i det nazistiska Tyskland. Den handlar om en ond ”hovjude”, Joseph Süss Oppenheimer i 1700-talets Stuttgart. Den kvinnliga huvudrollen spelades av svenskan Kristina Söderbaum (1912–2001), som också var Harlans hustru. I filmen spelar Kristina Söderbaum den ”rena, ariska kvinnan” som tvingas till sex av den ”onda, farliga juden”, och därefter begår självmord.

Också i de nationalsocialistiska barnböckerna varnades för ”juden” som ett sexuellt hot. Bilden till vänster kommer från Elvira Bauers bilderbok Lita inte på en Räv… publicerad av Julius Streichers förlag, som också gav ut barnboken Giftsvampen, som bilden till höger är hämtad ur. Texten under bilden lyder: ”Juden på ett sjukhus. Bakom glasögonen blickar en kriminells ögon.”

En annan vanlig bildtrop är nationalstaten skildrad som en vit kvinna som hotas av mörka, farliga och främmande män. I bilden ovan hotar en stereotyp av en ”jude” en vit kvinna, som representerar konstitutionen. Bilden ovan kommer från USA och alltså inte från den tyska nationalsocialistiska propagandan.

HUVUDKÄLLOR

”Caricatures from Der Stürmer, 1933-1945”. German Propaganda Archive. Calvin College.

Jud Süss. Film med engelska undertexter. Regi: Veit Harlan, 1940.

”Literature for Children”. German Propaganda. An Archive of Antisemitic Publications from 1930-1945.

Trust No Fox on his Green Heath, And No Jew on his Oath. Elivra Bauer. German Propaganda Archive. Calvin College.

”Nürnberglagarna”. Forum för levande historia.

Detta är utskriftsversionen av en artikel från Kunskapsbanken Bilders makt. Onlineversionen, som innehåller länkar till relaterat material, hittar du på http://bildersmakt.se/judar-som-hot-mot-vita-kvinnor.