De rasistiska och antisemitiska stereotyperna avhumaniserar och särskiljer. Den stereotypa bilden är ett påstående om att vissa människor avviker från det normalt mänskliga, och att den avvikelsen är avläsbar i det yttre, som återspeglar vissa inre, negativa egenskaper, som till exempel lystnad, enfald eller barbari. Stereotyper avbildar inte några riktiga människor utan fungerar som ett grovt inlärt skyltsystem som avhumaniserar ”den Andre”. Bildstereotyperna blir begripliga och avläsbara därför att de bekräftar en kulturs för-sant-hållna föreställningar och fördomar, också omedvetna sådana. Oavsett upphovspersonernas avsikter, bidrar därför bildstereotyperna till att skapa ett ”vi” som tillhör samhällets gemenskap, och ett ”dem” som utesluts. Bildstereotypernas effektivitet bygger på igenkänning och därför upprepas och reproduceras stereotyper, ibland under många hundratals år och ofta inom reklam och populärkultur med stor spridning. Det bidrar till att göra bildstereotyperna populära och ibland till och med folkkära bland dem som inte drabbas av uteslutning och dehumanisering.