Det kommersiella utnyttjandet av samer och urfolk
Samerna tillhör världens urfolk. Världen över har urfolk fördrivits från sina marker, och deras kultur och språk har beskrivits som mindervärdiga. Samtidigt har stereotypa framställningar av urfolk omsatts i säljbara produkter.
Stereotypa framställningar av urfolk i form av bruksföremål. Ovan, från vänster till höger: salt- och pepparströare från 50-talet i form av stereotyp ”eskimå”; sparbössa i form av stereotyp ”indian” från 1900-talets första hälft; tallrik med stereotypt ”lappmotiv” från 1898, Rörstrand, ur Nordiska muséets digitala arkiv. Under: ölkrus med stereotyp ”indian”; mugg med stereotyp ”eskimå”, båda nutida. Till höger ölkrus med stereotypt ”lappmotiv” från ca mitten av 1900-talet. Bruksföremålen inbjuder till att ”dricka ur” eller ”äta på den Andre”, i form av stereotypa framställningar av urfolk.
Från mitten av 1800-talet och framåt, etablerades rasistiska tankemönster som delade in människor i raser som tillskrevs olika mentala och fysiska förmågor och som ansågs mer eller mindre värda. Urfolken beskrevs ofta som de mest ”primitiva”, förhistoriska och därför ”utdöende”. Det innebar att koloniala erövringar, fördrivning, folkmord och exploatering av urfolkens markområden och naturresurser kunde framställas som en naturlig följd av utveckling och civilisation. Samtidigt skapades en marknad där urfolkens ”främmandehet” och ”exotiska” levnadssätt omsattes i säljbara produkter avsedda för majoritetssamhällenas konsumenter. Marknaden omfattade och omfattar fortfarande allt ifrån bruksföremål till reklam där den stereotypa bilden används för att sälja till exempel resor, upplevelser och äventyr. Majoritetssamhällets konsumtion av ”de Andra” i olika former, bidrar dels till att etablera stereotypa bilder av hur till exempel en same ser ut, klär sig, bor och beter sig. Dels innebär det att urfolk reduceras och objektifieras som ”brukbara ting”, avsedda för majoritetssamhällets användning, nöje och lek.
Avbildningar av urfolk i form av leksaker lär barn att identifiera folkgrupper med stereotypa föreställningar om ”främmande” och ”exotiskt” utseende, klädsel, boende och sysselsättning. Men också att urfolk är just leksaker och objekt, avsedda och tillgängliga för majoritetssamhällets nöje.
Ovan från vänster: ”älskansvärd eskimådocka” från 50-talets mitt; ”lappdocka” från 1940-talet; ”indian” i playmobilserie från 1970-talet; ”lappdocka” och tennfigurer från 1900-talets mitt. Nedan, från vänster; ”indiantält” från tidigt 1900-tal; ”lappkåta från 1900-talets första hälft; Timpo Toys Frozen North-serie från 1970-tal. Leksakerna framställer urfolk som om de stod utanför historien och verkligheten, och som tillhöriga en fantasivärld där tiden stannat.
Från 1900-talets början och fortfarande idag, säljs populära avbildningar av urfolk i form av dockor och figurer klädda i påstått traditionella kläder. Förutom att sprida stereotypa uppfattningar om hur urfolk ser ut och klär sig, utgör dockorna en kommersialisering och stöld av urfolkens kulturella uttryck i form av hantverk, kläder, smycken och bruksföremål. När till exempel färger och mönster med särskilda betydelser och innebörder inom den samiska kulturen som traderats genom generationer, förvanskas och görs betydelselösa i den kommersiella produktionen innebär det också en nedvärdering av det samiska kulturarvet. Själva formatet på figurerna innebär även ett symboliskt förminskande av människor. Reducerade till dockformat säljs stereotypa avbildningar av urfolk i form av prydnadssaker som signalerar majoritetssamhällets överhet och makt att definiera människor som ”exotiska” och ”främmande”.
Dockor och figurer från 1900-talets början fram till idag. I stereotypa avbildningar av urfolk, iklädda påstått ”traditionella” dräkter och/eller attribut, varierar framställningen av hudfärg, ansiktsdrag och kroppsform. Äldre dockor och figur ansluter ofta till rasbiologins stereotypa beskrivning av samer som kutryggiga och mörkhyade med sneda ögon, breda ansikten och grova anletsdrag.
Samer och andra urfolk definierades som ”primitiva” och ociviliserade. Stereotypen användes för att försvara kolonial fördrivning och exploatering, men också för att sprida bilden av samer som oförstörda ”vildar”, som stod närmare naturen och djuren än majoritetssvenskarna. Bilden av samen som en ädel vilde återfinns redan hos Carl von Linné som 1732 reste runt Bottniska viken under sex månader. Under sin resa förde han en dagbok som publicerades 1811, där han skriver: ”O lyckliga lapp, som i världens yttersta hörn, sålunda i det fördolda lever väl, nöjd och oskuldsfull…Du lever i dina skogar fåglarna lik, som intet så, och intet skörda”.
Linné ansluter sig till en populär stereotyp bild i samtidens västerländska kultur där koloniserade folk beskrevs som en slags förhistoriska, nomadiska samlare och jägare som påminde mer om djur än människor, och som varken ville eller kunde bruka jorden, eller skapa industrier och hantverk. Den stereotypa bilden av samer som ett exotiskt naturfolk som helst levde under bar himmel och i samklang med naturen, kom under 1900-talet att exploateras inom turistnäringen, och här finns tydliga paralleller till samma typ av exploatering av andra urfolk. I reseskildringar och marknadsföring av norra Sverige som turistmål, används stereotypa bilder av samer för att skapa bilden av en exotisk främmandehet som fortfarande är gångbar.
I marknadsföringen av Lappland som en exotisk vildmark utnyttjades stereotypa bilder av samer, både i nordiska och utländska sammanhang.
Ovan från vänster; finsk reklam för den tyska marknaden, texten lyder: ”Vintersportland i det höga Norden”, 1960-tal. Reklam för Lapplandsexpressen riktad till den engelska marknaden. I bildens mitt, en same omgiven av renar och en lapphund, 1904. Svensk reklamaffisch från 1910-tal gjord av Max Etler. Bilden såldes också som vykort. Längst till höger, reklam från den engelska resebyrån Lloyd, 1920-tal. I båtens för sitter en same som agerar vägvisare, tidigt 1900-tal.
Nedan från vänster, vykort utgivet av Postens Tryckeri, 1961; affisch riktad till den engelska marknaden med bild av Gunnar Nordgren, 1950-tal; affisch framtagen av flygbolaget SAS, 1958.
I turistbroschyrer, reseskildringar och reklam användes stereotypa bilder av samer än idag.
Ovan, från vänster till höger; Skriften Lappar, utgiven av Svenska Turistföreningen, 1954; boken Bland noider och nomader av Erik Therman från 1954 och tysk reklam för kakao ur serien Bilder från Lappland från 1900-talets första hälft.
Nedan, reklam för djungelolja från 1961; reklam för byggföretag, 2011; kaffereklam 2009. Mittbildens ordlek med engelskans ord ”same”, det vill säga lika, fungerar bara med hjälp av bilden som betraktaren förväntas tolka som ”en same” tack vare dräkten som under mer än hundra år etablerats som ett stereotyp skylt ska avläsas som ”same”.
Bilderna till höger och vänster använder också den stereotypa skylten där dräkt och mössa tolkas som ”en same”. Både bilderna hänvisar till den stereotypa framställningen av samer som ett renskötande naturfolk som bor i ”Norrland”: som ständigt vistas utomhus och som inte följer med sin tid, utan vill göra och dricka kaffe på traditionellt, kärvt norrländskt vis.
1929 hade Svenska Turistföreningens årsskrift temat Norrbotten/Lappland. Texten ”Lapparna och stora världen” var skriven av K. B Wiklund, en språkvetare som blev avgörande för utformandet av det som kom att kallas ”lapp-ska-vara-lapp-politiken” vid förra sekelskiftet. Politiken vilade på rasbiologins bild av ”lappar” som en särskild ras som av naturen var ämnade att leva ett kargt nomadiskt liv i vildmarken och som därför inte kunde eller borde tillåtas att bli bofasta, utbilda sig, eller arbeta inom ”svenska” yrken. I riksdagen formulerades det 1908; ”Lapp ska vara lapp… ty renen är skapad för lappen och lappen för renen”. Den övertygelsen hade Wiklund givit uttryck för redan 1895 i Nordisk Tidskrift där han varnade för att ”låta lappbarnen bo i varma och väl ombonade rum, ligga i ordentliga sängar”. Istället borde de samiska barnen gå i nomadskolor i lappmarkerna som skulle vara ”tarvliga och dåliga…sådana att barnen inte vänjes av med sitt hårda levnadssätt”. Wiklund kom att få stort inflytande på svensk samepolitik under 1900-talets första hälft, och i STFs årsskrift talade han alltså som en av regeringen utnämnd expert när han skrev:
”Trots otaliga inflytelser…förblev dock lapparna alltid lappar. Vad det var som skyddade dem från att som så många andra naturfolk degenerera och försvinna inför den påträngande högre kulturen är svårt att säga… Må de då bli alltmer kunniga, bildade , självständiga och välstående nomader, till prydnad för sitt folk och till gagn för sitt land”.
I STF:s marknadsföring av Norrbotten/Lappland, framställdes samerna, med bland annat Wiklunds hjälp, som tjänstvilliga och ”förnöjsamma” – så beskriver Wiklund samerna – infödingar vars bidrag till den svenska ekonomin bestod i att utgöra turistattraktioner i form av nomadiska renskötare och att arbeta som vägvisare åt ”svenska” turister.
Ur STF:s årsskrift 1929. Ovan: på försättsbladet finns en symbolisk framställning av Norrbotten och dess näringar. Bilden anspelar på en kolonial bildtradition där härskarmakten och de koloniserade folken framställdes i form av människofigurer; till höger ett exempel från Storbritannien, 1886.
På bilden till vänster sitter en personifikation av ”Norrbotten” i form av en kvinnogestalt, liksom ”Britannia” på en tron. På hennes vänstra knä vilar ett högfjällshotell som symboliserar turistnäringen, och på det högra en gruvborr som symboliserar gruvdriften. Bakom henne syns en kraftstation och bilden inramas också av kraftledningar som tillsammans symboliserar vattenkraften. Vid hennes fötter till vänster ett ljust och blont barn som håller i jordbruksredskap och fungerar som en personifikation av de bofasta, jordbrukande ”svenskarna”. Till höger, ett barn med mörk hy och svart hår som håller i en ren och förkroppsligar skriftens stereotypa framställning av samer som nomadiska renskötare. Bilden är ett retoriskt påstående om vad Norrbotten är och bör vara.
Under, illustrationer av Ossian Elgström till långnovellen ”Nomader” av Erik Bergström, ur Svenska Turistföreningens årsskrift. Bergström var zoolog och nomadskoleinspektör, det vill säga ansvarig för att nomadskolorna inte lärde barnen till renskötande samer något utöver det allra enklaste ur särskilda läroböcker och därmed såg till att ”man inte tog lappen ur lappen” som en annan inspektör uttryckte det. Bergströms novell ansluter till bilden av samer som primitiva, godmodiga och förnöjsamma renskötande nomader, som är lyckliga och nöjda med sitt hårda liv i vildmarken, och som gärna hjälper turister söderifrån. Ossian Elgströms teckningar framställer genomgående samerna i enlighet med den rasbiologiska stereotypen som mörka och med markerat sneda ögon. Elgström skrev och tecknade ett flertal böcker om både samer och inuiter, och var anhängare av rasbiologiska idéer. Under andra världskriget var han medlem i ett flertal högerextrema och nazistvänliga organisationer.
HUVUDKÄLLOR
Ladda ner artikel som PDF Skriv ut
De som försvarar stereotypa bilder tycks ofta bara se och känna till just den bild de försvarar – och se den bilden som unik, medan de som känner igen stereotyperna ser repetitionen av samma bilder om och om igen genom historien och i samtiden.
Kunskapsbanken Bilders Makt drivs av Mångkulturellt centrum som en kunskapspilot inom Unesco LUCS. Med stöd av Postkodlotteriets kulturstiftelse.
Vad är en stereotyp bild?
Film, 3 min
Det här är inte jag
Icke-stereotypa bilder
