Kunskapsbank om rasistiska stereotyper

Den stereotypa myten om romer och resande som sorglösa vagabonder

Redan på 1600-talet framställdes romer och resande som ett ”lösdrivande” och ”onyttigt” folk. Under 1800-talet romantiserades bilden av romer som ett folk med ”resandet i blodet”. I verkligheten fördrevs romer och tilläts inte bli bofasta.

I reklam och populärkultur beskrivs det nomadiska liv som romer tvingats leva som frihet från vardagens tvång och lagar. I verkligheten har lagar om lösdriveri använts för att fördriva romer under hundratals år och diskriminering har hindrat romer från att bli bofasta. Till höger; rivning och utrymning av romskt läger i Italien, 2014.

Redan under 1500-talet började europeiska furstar stifta lagar som förvisade romerna ur det egna riket, och under 1600-talet skärptes lagarna med hot om omedelbart dödsstraff om lagen inte åtlyddes. Samtidigt framställdes romer och resande som ett ”lösdrivande”, tjuvaktigt och ”lättjefullt” folk som inte kunde eller ville bli bofasta. I verkligheten var dåtidens jordbruksbaserade ekonomi med långa avstånd mellan landsbygd och stadens hantverkare, beroende av romers och resandes arbete som kringvandrande skickliga smeder, hästhandlare och säsongsarbetare.

Lösdriverilagarna kunde också användas för att fylla behovet av soldater inom armén, och många romer och resande tvingades bli soldater eller tvångsarbetare inom gruvnäring och fästningsarbeten. Samtidigt var romerna också eftertraktade som musiker och underhållare, och det finns många skildringar av romer och resande som uppträder på fester och bröllop.

Etsningar av den franske konstnären Jacques Callot från 1604, med titeln ”Les Bohémiens” – ”Bohemerna”, en benämning på romer och resande som användes omväxlande med ”nomader” och ”egyptier”. Etsningarna blev populära och spreds redan under 1600-talet. På den vänstra etsningen syns ett följe till häst och i vagn med kvinnor, män och barn. Männen är klädda som soldater, vilket återspeglar det faktum att romer och resande tvångsrekryterades till arméerna.

Texten lyder: ”Dessa stackars tiggare, fulla av äventyr, bär inget med sig utom morgondagen”. Bilden till höger visar hur sällskapet stannat vid en bykrog. I bakgrunden spår kvinnorna i handen. Texten lyder; ”Ni som är roade av deras ord, vakta noga på era ägodelar”. I text och bild sammanfattade Callot de stereotyper av romer och resande som etablerades under 1600-talet och lever vidare i modern tid: som tiggare och tjuvar, men också som sorglösa nomader som lever för dagen.

Kyrkans, myndigheternas och vetenskapernas motsägelsefulla bild av romer och resande som ett folk som å ena sidan inte ville bli bofasta därför att de föredrog ett lättjefullt nomadliv, och å andra sidan som ett folk som inte borde tillåtas bli bofasta eftersom de var tjuvar och tiggare, spreds och populariserades i konst och litteratur. Medan myndigheternas politik växlade mellan tvångassimilering och tvångsfördrivning, romantiserades bilden av de fria och sorglösa ”nomaderna” under 1800-talet. Samtidigt som romernas och de resandes möjligheter till försörjning inom traditionella yrken försämrades genom industrialiseringen och urbanisering, skapades en stereotyp bild av en ”zigensk ras” som av naturen inte kunde leva som bofasta, utan föredrog det ”fria” livet i tält och husvagn.

I konst, reklam och populärkultur spreds den stereotypa, romantiserade bilden av romer som föredrog det ”fria livet” i tält och husvagnar framför att leva som bofasta. De framställdes som primitiva naturbarn som levde som djuren under bar himmel och ägnade tiden åt att dansa och sjunga kring lägerelden.

Inom den rasbiologiska vetenskapen användes föreställningen om romer och resande som frivilliga nomader, som ett tecken på en degenererad och primitiv livsstil. Konstnärer och författare utgick också från bilden av romerna som primitiva, men använde den bilden för att rikta kritik mot det moderna samhällets krav och normer. Den svenska författaren Ivar Lo-Johansson beskrev 1929, ”Zigenaren” som ”stolt, fräck och fri” och hävdade att ”vi innerst inne drömma om deras vajande tält i en blåsande vind”. Samtidigt var Lo-Johansson i likhet med andra som romantiserade de ”fria zigenarna” noga med att påpeka att deras liv och tillvaro inte kunde utgöra ett mål för ”oss” bofasta, eftersom ”zigenarna” tillhörde en annan, väsensskild ras.

I sin självbiografi I betraktarens ögon skriver Hans Caldaras: ”Ivar Lo-Johanssons beskrivning i boken om de olika romska släkterna bekräftade i många avseenden folks negativa attityd och syn på romer och romsk kultur. Med hans skildring blev vi inte mindre främmande och suspekta.”

Fortfarande idag används stereotypen av den sorglösa ”zigenaren” som väljer att bo i husvagn och tält inom populärkultur och reklam. Samtidigt sprider media bilder av romska läger som framställs som ett hot mot samhället och romska bosättningar hotas, rivs och bränns i många europeiska länder.

Stereotypa ”zigenarläger” i nutida reklam. Längst till vänster ur tidskriften Vogue 1992, under rubriken ”Zigenarsjäl”. Längst till höger, bildserie ur tidskriften V, 2009, med supermodellen Kate Moss, under rubriken ”Kate och ’zigenarna’”

Bild ur Aftonbladet, 2015, som illustration till artikel om hur ett romskt läger attackerats och bränts ner. Till höger, foto från den franska polisens tömning och förstörande av ett romskt läger, 2009.

HUVUDKÄLLOR

”Förföljelse av romer – från Förintelsen till i dag”. Antiziganism. Forum för levande historia.

”Tvång från de styrande”. Vår romska historia. É Romani Glinda. Göteborgs stadsmuseum.

”Antiziganism”. Expo skola.

I betraktarens ögon. Hans Caldaras, 2015.

Svensk anti-ziganism. Jan Selling. 2013.

Detta är utskriftsversionen av en artikel från Kunskapsbanken Bilders makt. Onlineversionen, som innehåller länkar till relaterat material, hittar du på http://bildersmakt.se/den-stereotypa-myten-om-romer-och-resande-som-sorglosa-vagabonder.