Kunskapsbank om rasistiska stereotyper

Stereotypen av romer som sexuellt ohämmade och hotande

I den stereotypa bilden av ”de Andra” spelar sexualitet nästan alltid en central roll. ”De Andra” framställs som hämningslösa och som ett hot. I populärkultur och vetenskap spreds under 1800-talet en stereotyp bild av romer och resande som både lockande och hotfulla gestalter i förhållande till majoritetssamhället.

Ovan till vänster ur uppsättning av Georges Bizets opera Carmen från 1875. Karaktären Carmen är en typisk representant för den stereotypa ”zigenerskan”: hon lever för dagen och flirtar med och förför alla män hon möter. Operan slutar med att hon mördas av en av de män som hon förlett och sedan övergivit.

Till höger, ur Viktor Rydbergs roman Singoalla, en illustration av Carl Larsson, 1894. I romanen förförs riddarsonen Erland, med ”gula lockar”, av ”zigenardottern” Singoalla med ”kolsvarta lockar över blottade skuldror och blixtrande svarta ögon”. Romanen slutar med att både Erland, Singoalla och deras barn som får namnet ”Sorgebarn” dör. Både Carmen och Singoalla skildrar hur den goda normaliteten hotas av ”det främmande” i form av en stereotyp ”zigenerska”.

Nedan från vänster till höger; filmaffisch för Singoalla från 1949, som på engelska gavs titeln Gypsy Fury, ”Zigenskt” raseri; i mitten bildruta ur Ringaren i Notre Dame, 1956, baserad på Victor Hugos roman från 1831. Alla män blir förälskade i den vackra Esmeralda, och romanen slutar med hennes död. Hugos roman innehåller också den stereotypa framställningen av romer och resande som barntjuvar, eftersom Esmeralda under handlingen gång avslöjas vara ett kidnappat barn; till höger, reklam för Sherlock Holmesfilmen A Game of Shadows från 2011, med ”zigenerskan” Simza. Båda Singoalla, Esmeralda och Simza är exempel på den stereotypa framställningen av den passionerade och hetlevrade ”zigenerskan”.

I den kristna propagandan framställdes romer och resande redan tidigt som ogudaktiga och omoraliska. Bilden av romer och resande som avvikande i förhållande till majoritetssamhället, omfattade också bilden av en ”onormal” och gränslös sexualitet. Under 1800-talet formades den stereotypa bilden av i synnerhet romska och resande kvinnor som förföriska och erotiskt frigjorda. I litteratur och konst iscensattes ”zigenerskan” som en karaktär som åtrådde och lockade den icke-romske mannen med sin öppna och skamlösa sexualitet, ofta med dödliga konsekvenser för både henne och honom.

Här finns tydliga paralleller till samtida koloniala skildringar som framställde den icke-västerländska sexualiteten som pervers och gränslös, och den icke-västerländska kvinnan som ett tillgängligt och villigt objekt för den västerländske mannens njutning. I likhet med den koloniala konsten, tillät framställningen av den ”fala zigenerskan” och hennes onormala sexualitet rent pornografiska skildringar i bild och ord. På samma gång markerades gränsen mellan ”vi” och ”dem” och ”de” framställdes som ett hot mot den goda ordningen i berättelser där erotiskt förslagna ”zigenare” och ”tattare” använde sin sexualitet för att luras och döda.

Målningar av den halvnakna ”zigenerskan” i sexuellt inbjudande poser med utsläppt, rufsigt hår, guldringar i öronen och halvöppen mun, beskrivs ofta som ”hötorgskonst”, men är en genre där också etablerade konstnärer verkat och verkar.

Till vänster, den ungersk-norske konstnären Charles Roka (1912-99) vars målningar säljs på auktionshus idag. I mitten den fransk-belgiska seriefiguren Méjäi, som beskrivs som en ”egyptisk zigenare” och lönnmördare som använde både gift och kniv mot sina offer.

Till höger, bildruta ur amerikanskt seriemagasin, ”Zigenarens” förbannelse, från 1950-talet. Texten lyder: ”En romsk förbannelse brygd i en kittel av bitter hämndlust och kryddad med de svarta hatets gift. Stackars han som är dess offer...”. Texten anspelar på den stereotypa bilden av ”zigenerskan” som använder trolldom för att förföra.

Med början på 1920-talet och långt in på 60-talet producerades en rad svenska filmer där huvudpersonerna var blonda, hårt arbetande bönder vars hederliga livsstil hotades av svartmuskiga och lömska ”tattare” eller ”zigenare”. I centrum för konflikten stod ofta en ”svensk” ung man som frestas av en ”tattarkvinna”, men som i slutet väljer den fina ”svenska” flickan, medan ”tattarna” och ”zigenarna” drivs bort.

Till vänster, filmruta ur stumfilmen Kvarnen från 1921, där ”tattarflickan” Lisa försöker förföra mjölnaren Jacob för att bli fru i huset. Samtidigt har hon en kärleksaffär med mjölnardrängen. När mjölnaren upptäcker kärleksparet dödar han dem, men frikänns av rätten.

Till höger, den ”oblyga” tattarflickan Fia i filmen Folket i Simlångsdalen, från 1947. Filmen är en av många gjorda vid samma tid där ”svenska” bönder hotas av våldsamma och kriminella ”tattarföljen”.

Den stereotypa bilden av den frestande och lömska ”zigenerskan” eller ”tattarkvinnan” som hotar den goda ordningen, har en motsvarighet i bilden av ”zigenaren” eller ”tattaren” som förförare och våldsverkare. Hans gränslösa och våldsamma sexualitet utgör ett hot, och han framställs ofta som besatt av ”vita” kvinnor. Också här finns tydliga paralleller till koloniala skildringar av hur ”vita” kvinnor rövades bort, till exempel inom 1800-talets orientalistiska litteratur och konst.

Från vänster till höger; omslag till den brittiska författaren D.H Lawrences kortroman Oskulden och ”zigenaren” från 1930 som handlar om hur en ung engelsk kvinna förförs av och sexuellt befrias av en ”zigenare”.

Längst till höger, måleribok för barn utgiven av den tjeckiska polisen, 2014, där en blond flicka lockas bort av en ”zigenare”. Mannens mörkare hudfärg i bilden syftar till att visa honom som ”den Andre”, det vill säga en ”främmande”.

HUVUDKÄLLOR

”The ‘Gypsy’ stereotype and the sexualization of Romani women”, av Ian Hancock. April 2007, RADOC, Romani Archives and Documentation Center.

”Fördomar om romska kvinnor och män biter sig fast”. Charlie Olofsson. Göteborgs universitet, 2013.

Singoalla. Regi: Christian-Jaque, 1949. Svensk filmdatabas (SFI).

Kvarnen. Regi: John W. Brunius, 1921. Svensk filmdatabas (SFI).

Folket i Simlångsdalen. Regi: Åke Ohberg, 1947. Svensk filmdatabas (SFI).

”Historisk forskning om rasism och främlingsfientlighet i Sverige”. Rapport. Video. Martin Ericsson, 2016. Forum för levande historia.

Det ohyggliga arvet. Sverige och främlingen genom tiderna, Christian Catomeris, 2004.

Detta är utskriftsversionen av en artikel från Kunskapsbanken Bilders makt. Onlineversionen, som innehåller länkar till relaterat material, hittar du på http://bildersmakt.se/stereotypen-av-romer-som-sexuellt-ohammade-och-hotande.