”Den evige juden” och ”degenererad” konst
Utställningen och katalogen Den evige juden (Der ewige Jude), som det nationalsocialistiska partiet i Tyskland hade sammanställt för att visa hur ”degenererade” de ansåg att judarna var, nådde mellan 1937 och 1939 över två miljoner människor. Visningarna av utställningen i Wien, München och Berlin följdes av antisemitiska våldsamheter.
Affischen för utställningen Den evige juden (Der ewige Jude) användes senare även som bokomslag. Affischen visar en stereotyp ”jude”, i betydelsen ”alla judar”, i svart långrock och svart skägg. Handen är full av guldmynt för att illustrera påståendet att judarnas mål var att kontrollera och dominera världsekonomin och ”judens natur” som ”ockrare”. I vänster hand håller ”juden” en piska som symboliserar viljan att förslava andra folk och under armen bär han nationen Tyskland försedd med hammaren och skäran, för att framställa det som att ”judarna” låg bakom bolsjevismen och ville förgöra Tyskland. Utställningen visades i Wien, München och Berlin mellan 1937 och 1939. Fotografiet till höger är från utställningen när den visades i Wien.
Bilder från utställningen Den evige juden. I de översta bilderna säger man sig visa typiska ”judiska utseendemässiga drag”. Bilden till höger är en exteriör från utställningen då den visades i München 1937.
Den evige juden (Der ewige Jude) var titeln på en utställning som visades i München, Wien och Berlin mellan 1937 och 1939. Utställningen hade över 2 miljoner besökare. Polisrapporter visar att det fanns en direkt koppling mellan utställningen och utbrott av antisemitiska våldsamheter.
I utställningen visades den konst nationalsocialisterna hade brännmärkt som ”degenererad”. På olika sätt kopplades den ”degenererade” konsten ihop med det man menade var ”judarnas degenererade ras”.
Bilder från utställningen Den evige juden (Der evige Jude). Man använde sig också av utställningsrummet för att skapa en känsla av oordning och kaos och hängde tavlorna tätt ihop, i märkliga vinklar, ibland lutandes in över besökaren och med klotterliknande handskriven text på väggarna.
Det publicerades också en bok med titeln Den evige juden (Der ewige Jude) av det nationalsocialistiska partiets förlag 1937. Boken består av 265 fotografier med korta bildtexter som framställer judarna som groteska, onda, farliga och främmande.
Den evige juden är även titeln på en tysk propagandafilm från 1940. Filmen skildrar tidens rasbiologiska åsikter och grova antisemitiska fördomar. Polen invaderades av Tyskland 1939 och judarna i de polska gettona skildras i filmen som smutsiga, onda, korrupta, och inställda på världsherravälde. Filmen visades även i kortade versioner i en del ockuperade länder, bland dem Belgien och Nederländerna. I Frankrike ordnade Vichyregimen en egen utställning, Le Juif et la France.
Filmaffisch för den påstådda dokumentären Den evige juden (Der ewige Jude) från 1940. Bildtexten i affischen lyder: ”En dokumentär om världsjudendomen” (”Ein Dokumentarfilm über das Weltjudentum”). Världsjudendomen (das Weltjudentum) var ett centralt begrepp för nazisterna, som representerade föreställningen om judarna som världsmakt och världskonspiration.
Filmen skildrar judar som ett ”ondskefullt och girigt folkslag”, som likt parasiter lever på sina värdfolk. Delar av filmen är filmade i polska ghetton, där välbärgade judar enligt filmen valt att bo bland smuts och kackerlackor. Enligt filmen har judarna sett till att få makten över världsekonomin och politiken, och assimilerat sig med sina värdfolk vilket gör dem ännu farligare eftersom de är svåra att identifiera.
Filmen sprider antisemitiska föreställningar om att alla judar är och ser ut på ett bestämt sätt, samtidigt som den varnar för att judarna är farliga just eftersom de kan se ut hur som helst, och därför inte går att känna igen. Den här typen av motsägelsefulla föreställningar är vanliga inom antisemitiska och rasistiska tankevärldar. Filmen Den evige juden understryker det judiska folkets påstådda underlägsenhet men framställer på samma gång judarna som ett hot mot resten av mänskligheten. I en mycket välkänd scen från filmen Den evige juden visas filmade bilder av råttor parallellt med judar som trängs i ghettona. Berättarrösten påstår att judarna själva valt att leva i de trånga, smutsiga ghettona. Filmens berättarröst påstår att judendomen är en sammansvärjning mot världens folk och att judarna schackrar, korrumperar och degenererar konst och kultur.
Kulmen i filmen är Hitlers tal i riksdagen 30/1 1939 i vilket nazisternas antisemitiska världsbild tydligt framträder. Judarna påstås både ligga bakom kriget och styra såväl kapitalism som kommunism:
”Om det skulle lyckas den internationella finansjudendomen, i och utanför Europa, att än en gång störta folken i ett världskrig, så kommer resultatet inte att bli jordens bolsjevisering och därmed judendomens seger, utan förintelsen av den judiska rasen i Europa.”
Filmbilder ur propagandafilmen Den evige juden i vilken judar skildras som smutsiga, onda, korrupta, och inställda på världsherravälde.
I en ökänd scen från filmen Den evige juden visas filmade bilder av råttor parallellt med judar som trängs i ghettona. Berättarrösten påstår att judarna själva valt att leva i de trånga, smutsiga gettona.
HUVUDKÄLLOR
Ladda ner artikel som PDF Skriv ut
De som försvarar stereotypa bilder tycks ofta bara se och känna till just den bild de försvarar – och se den bilden som unik, medan de som känner igen stereotyperna ser repetitionen av samma bilder om och om igen genom historien och i samtiden.
Kunskapsbanken Bilders Makt drivs av Mångkulturellt centrum som en kunskapspilot inom Unesco LUCS. Med stöd av Postkodlotteriets kulturstiftelse.
Vad är en stereotyp bild?
Film, 3 min
Det här är inte jag
Icke-stereotypa bilder
