Det nazistiska Tyskland skapade från början av 1930-talet och fram till andra världskrigets slut den mest effektiva propagandaapparat som världen skådat. Genom enorma mängder media och visuell kommunikation, design, arkitektur, film, illustration, fotografi och konst skapades en känslomässig identifikation med och stöd för visionerna av det ”nya Tyskland”, den ”tyska folkgemenskapen”, nazismen och nationens Führer.
Hitler blickar ut över sitt verk. Ur dokumentärfilmen Undergångens arkitektur från 1989, i regi av Peter Cohen. Filmen synliggör det nära sambandet mellan nationalsocialisternas rasbiologiska politik och deras syn på konst och estetik.
Adolf Hitler sökte men kom inte in på konstskola i Wien, men han behöll sitt stora intresse för konst och visuell kommunikation. Tidningsillustrationer, spelfilmer, påstått ”dokumentära” propagandafilmer och till och med bilderböcker för barn spelade en avgörande roll i att möjliggöra avhumaniseringen av Europas judar före Förintelsen.
Antijudaism och antisemitism fanns i Europa långt före andra världskriget. Nationalsocialisterna använde de historiska antisemitiska texterna, bilderna, myterna och fördomarna som en grund i sin propaganda.
Mellan 1933 och 1945 skapade Tyskland den mest effektiva propagandaapparat som världen har skådat. Genom enorma mängder media och visuell kommunikation, design, arkitektur, film, illustration, fotografi och konst skapades en känslomässig identifikation med och stöd för de positiva visionerna av det ”nya Tyskland”, den ”tyska folkgemenskapen” och med nazismen och nationens Führer (dvs Hitlermyten) som garant för detta. Den andra sidan av myntet var bekämpandet och avlägsnandet av ”hinder”, som ”ärftligt sjuka”, homosexuella, politiskt oliktänkande och andra kategorier och ”fiender”. Inte minst ”juden” utmålades som ett livsfarligt hot, som ”ariernas” världshistoriska vedersakare och som maktgalna, giriga och onda konspiratörer, våldtäktsmän och pedofiler. Genom en ständig och oemotsagd upprepning av dessa ”sanningar” skedde en eskalering där ”de Andra” och ”de främmande” allt mer intensivt framställdes som att stå i vägen för det nazistiska goda samhället och därför med alla medel behövde bekämpas.
Adolf Hitler var inspirerad av såväl Wagners operor som av Wagners antisemitism. Hitler skapade själv en del av den nazistiska propagandans rekvisita, som till exempel teckningen ovan som visar hur det Nationalsocialistiska baneret skulle utformas. De monumentala massmöten som nationalsocialisterna arrangerade var iscensatta och regisserade av bland andra Adolf Hitler.
Adolf Hitler och nationalsocialisterna har i hög grad kommit att forma våra idéer om hur ondska, antisemitism och rasism ser ut och fungerar. Bilderna ovan är exempel på målningar och teckningar som Adolf Hitler själv skapade och kan illustrera att även den mest maktfullkomliga nazist inte enbart kan kommunicera hat.
Den tyska filmaren Leni Riefenstahls dokumentärfilm Viljans triumf (Triumph des Willens) från 1935 glorifierade nationalsocialisterna och Hitlerjugend.
Två filmaffischer från den så kallade dokumentären Den evige juden (Der ewige Jude) och till höger en affisch för spelfilmen Jud Süss. Båda filmerna repeterade och etablerade antisemitiska stereotyper och framställde judar som ett hot.
Bilden till vänster är hämtad ur den antisemitiska bilderboken Giftsvampen som användes på förskolor och skolor. Texten under bilden lyder: ”Pengar är judarnas gud. Han begår de största brott för att tjäna pengar, han vilar inte förrän han kan sitta på en stor säck pengar, och har gjort sig till pengarnas kung”.
I mitten Der Stürmers tecknare ”Fips” stereotypa bild av en motbjudande ”jude”, som tänker våldföra sig på en ung, försvarslös ”arisk” kvinna.
Till höger ytterligare en typisk nationalsocialistisk teckning med en text som lyder: ”Otto Mayer, jude från Nürnberg, brukade korsfästa sina offer. Han band henne, naken, till ett speciellt iordningställt träkors, och våldtog henne så snart som hennes blod började rinna från såren”
Genom att utnyttja den nya teknikens möjligheter fick nationalsocialisternas propaganda en spridning som inte varit möjlig tidigare i historien. Adolf Hitlers insikter om vikten av att sprida bilder och föreställningar genom massmedia fick en enorm betydelse för det nationalsocialistiska partiets framgångar. Nedan några av Adolf Hitlers deviser för hur man lyckas nå ut till folket, ur Adolf Hitlers bok ”Min kamp” (”Mein Kampf”) från 1925.
• Propaganda ska tilltala hjärtat, inte intellektet.
• Budskapet ska kunna förstås av de minst utbildade i samhället.
• Ett enda budskap ska repeteras om och om igen.
• Bilder och teckningar, även enkla skisser, är mer effektiva än ord, och ju färre ord desto bättre.
• Dina motståndares åsikter ska kategoriskt kritiseras, aldrig accepteras.
• En stor lögn är mer effektiv än många små.
• Anklaga dina motståndare för det du själv gör.
• Fokusera på en fiende, alla andra fiender ska länkas till en enda stor fiende.
• Att möta publiken ansikte mot ansikte är det mest effektiva för att få igenom en politisk agenda.
• En politisk kampanj ska ledas av en karismatisk person.
German Propaganda | An Archive of Antisemitic Publications from 1930-1945.
Undergångens arkitektur. Regi: Peter Cohen, 1989. Svensk Filmdatabas.
”Nazi and East German Propaganda: Guide Page”. German Propaganda Archive. Calvin College.
Ladda ner artikel som PDF Skriv ut
Detta är utskriftsversionen av en artikel från Kunskapsbanken Bilders makt. Onlineversionen, som innehåller länkar till relaterat material, hittar du på http://bildersmakt.se/nationalsocialisternas-visuella-kommunikation-och-propaganda.
Nyfiken på allt?
Slumpa artikelDe som försvarar stereotypa bilder tycks ofta bara se och känna till just den bild de försvarar – och se den bilden som unik, medan de som känner igen stereotyperna ser repetitionen av samma bilder om och om igen genom historien och i samtiden.
Kunskapsbanken Bilders Makt drivs av Mångkulturellt centrum som en kunskapspilot inom Unesco LUCS. Med stöd av Postkodlotteriets kulturstiftelse.
Nyfiken på allt?
Slumpa artikel