Den beslöjade kvinnan; historiska och nutida avbeslöjningskampanjer
Slöjan som en symbol för barbari och ofrihet, och den stereotypa framställningen av den beslöjade kvinnan som den fria västerländska kvinnans absoluta motsats, har rötter i kolonial propaganda och erövringspolitik. Att avbeslöja den muslimska kvinnan är ett uttryck för ett på samma gång verkligt och symboliskt våld.
I den västerländska bildtraditionen görs den beslöjade kvinnokroppen till en symbol för förtryck och barbari, medan avkläddhet görs till en symbol för frihet och civilisation.
På bilden till vänster lyder texten ”Inga slöjor, inga burkor” och den barbröstade kvinnofiguren är hämtad ur den berömda franska målningen Friheten leder folket från 1830. Tavlan målades av Eugène Delacroix, som också var en av de främsta haremsmålarna inom den orientalistiska traditionen.
Till höger, propagandaaffisch från den franska kolonialmyndigheten, ca 1950, som uppmanar algeriska kvinnor att ”avbeslöja” sig. Texten lyder: ”Är ni inte vackra? Avbeslöja er?”.
Från 1600-talet och framåt framställs koloniala erövringar som en önskan om att civilisera och befria världen från barbari och förtryck. I synnerhet de koloniserade kvinnorna framställs ofta som djupt förtryckta, och i behov av att bli räddade. Forskare brukar tala om ”vita-män-räddar-bruna-kvinnor-från-bruna-män”-berättelser för att beskriva propagandan som framställer kolonialismen som en kamp för kvinnors rättigheter.
I det här sammanhanget blev kvinnors kroppar och kläder av avgörande betydelse. Oavsett om de uppfattades som alltför ”nakna”, alltför ”påklädda” eller ”fel” klädda var det tecken på att de var i behov av västerländsk frigörelse och upplysning i form av på-, om- eller avklädning.
De kristna missionärerna spelade en viktig roll när det gällde att ”befria” koloniserade kvinnor från barbari genom att klä om eller på dem.
Ovan från vänster till höger; missionärspropaganda från Nya Guinea, ca 1900, där nakenhet likställs med ”hednaskap” medan kristenhet representeras av västerländska kläder; fotografi från missionsstation på Tahiti, ca 1900. Kvinnorna bär så kallade ”Mother Hubbards”, en heltäckande, omfångsrik klänning som infördes av missionärer i alla kolonier som en påbjuden klädsel för kvinnor; svensk missionär i Sydafrika, ca 1900, övervakar tillverkning av så kallade ”Mother Hubbards”.
Ända sedan 1700-talet hade européer som skrev om Mellanöstern och Nordafrika beskrivit den beslöjade kvinnan som ett tecken för ”Österns” despoti och barbari. Både i det brittiska protektoratet i Egypten och i de franska kolonierna i Nordafrika bedrev kolonialmyndigheterna så kallade ”avbeslöjningskampanjer” under 1900-talet som framställdes som en del av kolonialismens ”befriande” av kvinnor. I synnerhet i Algeriet blev ”avbeslöjningskampanjer” en del i kolonialmaktens kamp mot den algeriska befrielserörelsen, ofta med våldsamma förtecken.
Överst, till vänster; Foto taget vid offentlig “avbeslöjningsceremoni”, i den franska kolonin Algeriet, 1958. Ceremonierna anordnade av kolonialmyndigheterna, och algeriska kvinnor ”avbeslöjades” av franska kvinnor på scen. Därefter brändes slöjorna rituellt på bål; understa fotot. Överst till höger; omslagsfoto till Marianne Kamps bok om sovjetiska ”avbeslöjningskampanjer” i sovjetiska Centralasien under sent 1920-tal. Liksom i de europeiska kolonierna, beskrev sovjetpropagandan ”avbeslöjningskampanjerna” som ett led i att ”civilisera och frigöra” kvinnor. Liksom i Algeriet, genomdrevs avbeslöjningarna ofta med hjälp av tvång och hot.
Idag har ett flertal europeiska länder, bland annat Frankrike, Belgien, Italien och vissa tyska delstater, samt Ryssland, infört förbud mot olika typer av beslöjande. Skälen uppges – liksom i Algeriet på 50-talet - vara kampen mot terrorism eller behov av att kunna identifiera människor, men också att slöjan är ett uttryck för ”kvinnoförtryck” och social ”söndring”.
Officiell nutida fransk myndighetsframställning av vilka typer av slöjor som är förbjudna respektive tillåtna på offentlig plats. Underst till vänster, nutida officiell förbudsskylt i storformat från italiensk kommun; till höger, nutida muralmålning, Storbritannien.
HUVUDKÄLLOR
Ladda ner artikel som PDF Skriv ut
De som försvarar stereotypa bilder tycks ofta bara se och känna till just den bild de försvarar – och se den bilden som unik, medan de som känner igen stereotyperna ser repetitionen av samma bilder om och om igen genom historien och i samtiden.
Kunskapsbanken Bilders Makt drivs av Mångkulturellt centrum som en kunskapspilot inom Unesco LUCS. Med stöd av Postkodlotteriets kulturstiftelse.
Vad är en stereotyp bild?
Film, 3 min
Det här är inte jag
Icke-stereotypa bilder
