Kunskapsbank om rasistiska stereotyper

Förlöjligande och demonisering av ”asiater”

I stereotypa bilder fokuseras, konstrueras och överdrivs ett urval fysiska särdrag. Genom att repetera stereotypa bilder av ”asiater” etableras det grovt överdrivna och generaliserande skyltsystemet av ”en asiat”, i betydelsen ”alla asiater”. Stereotypen fungerar avhumaniserande, som ett påstående att alla ”asiater” ser ut på ett visst sätt och konstrueras som både löjlig och icke-mänsklig.

Ovan från vänster till höger; filmruta ur TV-serien Mr Magoo från 1960-talet. Magoos kinesiska betjänt tecknas med ”gnagartänder” som når ända ner på hakan; ruta ur Hergés album Blå Lotus från 1934, där de japanska skurkarna tecknas med gnagarliknande tänder; fransk teckning av Achou från 2006; karaktären Ming Li Foo ur albumet Lucky Luke av Morris och René Goscinny.

Nedan från vänster till höger; Mickey Rooney i så kallad yellowface ur filmen Breakfast at Tiffany’s, 1961; amerikansk anti-japansk propaganda, andra världskriget. Make-up för att skapa så kallad yellowface.

Den stereotypa ”asiaten” framställs med en kombination av attribut som inkluderar klargul hudfärg, groteskt utstående och långa framtänder, sneda ögon, klolika händer och en så kallad kuliehatt; en konformad rishatt. Stereotypens attribut används för att förlöjliga och avhumanisera, men har också direkta kopplingar till historiska skeenden.

Konhatten härrör från den så kallade ”kulierhandel” med asiater som ersatte slavhandeln med afrikaner under andra hälften av 1800-talet och som fortsatte fram tills andra världskrigets utbrott. Det var framför allt unga män från både Stillahavsasien och Sydasien som fraktades till plantager i Karibien, Centralamerika, Oceanien, USA och delar av Afrika. Många av dem använde just denna typ av huvudbonad för att skydda sig mot solen och den konformiga hatten kom därmed att starkt förknippas med asiater.

Stereotypen av ”asiaten” konstrueras med grund i historiska skeenden, bland annat den så kallade ”kulierhandeln” med kinesiska arbetare som ersatte slavhandeln med afrikaner under andra hälften av 1800-talet.

Ovan till vänster, kinesiska plantagearbetare i Louisiana, USA, 1876. Till höger den svenska säkerhetständstickan med ”The Chinaman” på omslaget var en del av en serie med stereotypa avbildningar gjorda för export, bland annat även ”Harem” och ”Ali Baba”.

Nedan till vänster, filmruta ur den tecknade amerikanska filmen Meet King Joe, 1948. Till höger nedladdningsbar så kallad vektorgrafik där konhatten används för att visuellt signalera ”asiat”.

Majoriteten av invånarna i Stillahavsasien har ett så kallat epikantiskt veck, ibland kallat epikantvecket eller mongolvecket. I europeiska porträtt av asiater från 1700-talet är epikantvecket återgivet, men inte på något sätt betonat. Under 1800-talet och i takt med den västerländska koloniala expansionen förändrades det sätt på vilket ”asiatiska” ögon återgavs; de gjordes mindre och snedare för att betona skillnaden från den västerländska ögonform som på grund av kolonialt maktinnehav hade kommit att bli ett globalt skönhetsideal. Under 1900-talets lopp tecknades de stereotypa ”asiatiska” ögonen allt snedare och tunnare, och i dagens stereotypa framställningar ofta bara som sneda streck.

I porträttet till vänster, från sent 1700-tal, målat av den italienska konstnären Giuseppe Castiglione används inte den senare konstruerade gula hudfärgen och epikantvecket överdrivs inte. Ovan, mitten: Knappetui från sent 1800-tal med stereotyp bild av en kinesisk tvätteriarbetare. Här utnyttjas kontrasten mellan de stereotypt framställda ”streckögonen” och de runda knapphålen. Höger ”Chop Suey”-glasögon som säljs till den som vill ”klä ut sig” till ”asiat”. Nedan: filmruta ur TV-serien South Park där ”asiatiska” ögon återges som tunna, sneda streck, 1998. Bilder till höger, vektorgrafik från Shutterstock, knallgula och med sneda streck som används för att visuellt signalera ”asiat”.

De groteskt utstående och långa framtänderna, så kallade ”buck teeth” på engelska, går tillbaka till de karikatyrer av asiatiska män som var en del av den antikinesiska kampanjen för att stoppa invandringen av kineser till USA i slutet på 1800-talet. Det finns här en tydlig koppling till framställningen av kinesiska invandrare som skadedjur och monster. De överdrivet stora framtänderna återkom i andra världskrigets propagandabilder av japaner som ofta också försågs med huggtänder, och har därefter fortsatt att leva sitt eget liv och blivit en del av den stereotypa ikonografi som betecknar ”asiater.”

Till vänster, bild ur amerikanska Wasp från 1881. Den stereotypa ”kinesen” sträcker ut en hand med kloliknande naglar och griper om symboler för olika näringsgrenar, bland annat tvätterier. Bilden anspelar på hotbilden av kinesiska arbetare som ”tog” jobben från vita arbetare genom att arbeta billigt. I mitten propagandabild från Australien, 1886, som framställer den så kallade ”Gula faran” i form av en bläckfisk vars slingrande tentakler representerar bland annat opium, smittkoppor och laster. Till höger, anti-kinesiskt vykort från 1800-talets slut. De två första textraderna lyder ”He’s a Yellow Peril Chink of surprising versatility/ And he stole into our country with astonishing facility…”( “Han är en Gula farans guling med överraskande mångsidighet / och han smög sig in i vårt land med förvånande lätthet”), Samtliga bilder tecknar den uppslukande och hotfulla ”asiaten” med markerade och utstående framtänder.

Amerikansk antijapansk propaganda från andra världskriget där de groteskt utstående och långa framtänderna ibland förses med huggtänder.

Huggtänderna förekommer också i stereotypa framställningar av monster- och djurlika ”asiater” utan direkt koppling till andra världskrigets anti-japanska propaganda, ibland i kombination med de vanligt förekommande kloliknande fingrarna med långa spetsiga naglar. I kejsardömets Kina – och i andra kulturer – var långa fingernaglar en statussymbol som signalerade frånvaro av fysiskt arbete. Stereotypa framställningar av händer som liknar klor bör dock snarare förstås som symboler för omänsklighet, grymhet och djuriskhet.

Ovan från vänster till höger: omslag till kioskdeckare, 1940-tal, samt ruta ur den australiensiska vampyrserien Fire Fang av Gerald Carr. I mitten från vänster till höger: superskurken Gula Klon, Marvel Comics, 1956: fransk bild som framställer det kommunistiska Kina som ”Gula faran” på väg att ta över världen, 1965: den ”Röda faran” från ”Orienten”, Wings Wendall av Vernon Henkel från Smash Comics 1942. Nedan från vänster till höger: James Hong i Big Trouble in Little China, 1986; Kelly Hu som karaktären Lady Deathstrike i X-men, 2003; Shih Kien i Enter the Dragon, 1973.

HUVUDKÄLLOR

”This Chinese-American cartoonist forces us to face racist stereotypes”. Joshua Barajas. NPR, National Public Radio, 2016

Perceptions of the East – Yellow Peril: An Archive of Anti-Asian Fear. Recension, av Leung Wing-Fai. Irish Times. 2014.

”De tio svinigaste skämten om östasiater”. Angela Larsson. Nöjesguiden, 2014.

Yellow Peril! An archive of Anti-Asian Fear. John Kuo Wei Tchen och Dylan Yeats. 2014.

Detta är utskriftsversionen av en artikel från Kunskapsbanken Bilders makt. Onlineversionen, som innehåller länkar till relaterat material, hittar du på http://bildersmakt.se/forlojligande-och-demonisering-av-asiater.

Video cover pagePlay icon

Vad är en stereotyp bild?

Film, 3 min

Video coverPlay icon

Det här är inte jag

Ickesterotypa bilder

Icke-stereotypa bilder