Kunskapsbank om rasistiska stereotyper

Rasbiologiska ordningar och stereotyper av ”afrikanen” i skolan

Redan på 1700-talet delade Carl von Linné in mänskligheten i raser, som färgkodades. 1800-talets rasbiologi byggde vidare på Linnés idéer och delade in mänskligheten i hierarkiskt ordnade system. Från 1800-talets mitt och framåt spreds rasbiologiska föreställningar och rasistiska stereotyper i skolmaterial och genom kommersiella produkter riktade till barn.

Föreställningen att mänskligheten gick att dela in i fem ”människoraser” etablerades vid 1800-talets början och kom att prägla skolundervisningen under mer än 100 år och in i modern tid. Den ”vita” eller ”kaukasiska” rasen beskrevs som fysiskt och mentalt överlägsen alla andra ”raser”, och därför av naturen lämpad att behärska världen. Kolonialismen beskrevs som ett ”omhändertagande” av den ”svarta” rasen som beskrevs som alltför primitiv och hjälplös för att klara sig utan den ”vita” människans välvilliga ledning.

Till vänster, svensk skolplansch med De fem människoraserna, utgiven av Gleerups, ca 1930-tal, Libris KB. I sin bok Det ohyggliga arvet. Sverige och främlingen genom tiderna, pekar Christian Catomeris på likheterna i bildspråk mellan C.F von Bredas porträtt från 1792 av den svenske filantropen Carl Bernard Wadström och den liberianske prinsen och slaven Peter Panah å ena sidan, och omslaget till det Socialdemokratiska ungdomsförbundets tidskrift Frihet från 1960 där LO-ordföranden Arne Geijer allvarsamt pekar ut Sydafrika på jordgloben inför en glatt leende ANC-medlem och flykting från Sydafrika. Det skiljer tvåhundra år mellan bilderna, men både speglar samma föreställning om den gode ”vite” mannens rätt och förmåga att vägleda och undervisa den tacksamma och hjälplösa ”svarta” människan.

Redan 1735 delade naturforskaren Carl von Linné in mänskligheten i fyra olika undergrupper som han färgkodade. Under 1700-talet utvecklade han systemet och 1758 tillskrevs de olika ”raserna” skilda inneboende egenskaper. I hans hierarkiska system beskrevs den ”vita rasen” som muskulös och uppfinningsrik; den ”röda rasen” som envis och glad; den ”gula rasen” som trög och girig, och den ”svarta rasen” eller ”Homo afer” som placerades sist, beskrevs som slapp, flegmatisk och lat.

Under 1800-talets början byggde den tyske antropologen J.F Blumenbach vidare på Linnés kategorier och skapade ett schema som omfattade fem mänskliga raser, fortfarande färgkodade och med tillskrivna egenskaper. Parallellt med den europeiska kolonialismens erövring och exploatering av världen, spreds föreställningen om en naturgiven, rasbaserad ”vit” överhöghet som både förklarade och försvarade kolonialismens våld och plundrande. Skolmaterial och kommersiella produkter spelade en viktig roll i spridandet av en kolonial propaganda som hämtade sina argument från rasistiska föreställningar.

Rasbiologins indelning av människor i raser utgick från synliga skillnader i hud- och hårfärg som påstods spegla inre, naturliga skillnader i lynne, moral och intelligens. Under senare delen av 1800-talet och under 1900-talets första hälft spreds rasbiologins föreställningar genom bildmaterial i form av planscher och illustrationer avpassade för skolbruk.

Överst från vänster till höger; illustration ur amerikanska First Geography for Children av Harriet Beecher-Stowe, 1855; illustration ur amerikanska Harper’s Introductory Geography, 1855. Underst, från vänster till höger; tysk skolplansch från 1882; Collection Éclair, samlarbildsalbum över de ”mänskliga raserna” från 1960-talet, utgår liksom skolmaterialet från Blumenbachs drygt hundra år gamla föreställning om att mänskligheten går att dela in i fem raser. På samtliga bilder signaleras den ”vita” överhögheten genom att representanten för den ”vita” rasen placeras i bildens centrum eller topp.

Från mitten av 1800-talet och långt in på 1900-talet gällde rasbiologins föreställningar om människoraser för sanning, och spreds i vetenskapliga verk, uppslagsverk, skolböcker, skönlitteratur, konst och populärkultur. Uppdelningen i raser utgick från synliga skillnader i hudfärg, hår, ögonfärg, ansiktsdrag och kroppsbyggnad, som signalerade medfödda skillnader i intelligens och moral mellan människoraserna. Därför var det också viktigt att lära barn att känna igen de olika ”raserna” och att ordna dem hierarkiskt efter egenskaper.

I den svenska skolboken Skolgeografi i två kurser från 1900, beskrevs den ”svarta rasen” med ”tillbakalutande panna, stora käkar, platt och bred näsa, tjocka läppar samt svart eller mörkbrun hudfärg och svart ulligt hår”. Stereotypa bilder bidrog till att etablera föreställningen att människor kunde sorteras och delas in i överlägsna och underlägsna sorter, med utgångspunkt från utseende.

Under 1900-talet spreds rasbiologins föreställningar om ”människoraserna” tillsammans med bildstereotyper också genom kommersiella produkter, speciellt riktade till barn. Ovan, exempel på samlarbilder av ”människoraser” som såldes tillsammans med album där bilderna skulle klistras in i en given ordning.

Ovan, från vänster till höger; schweiziska chokladmärket Coop skapade en samlarserie med bilder och album med namnet Raser, kläder, typer. Bilderna av ”afrikaner” påminner om förbrytarfoton medan bilderna av ”vita” européer visade människor i helfigur och varierande poser, ca 1930-tal. Under, från vänster till höger; fransk samlarserie med namnet De mänskliga raserna från 1900-talets mitt. Den belgiska chokladen Jaques spred bilder som skulle samlas och ordnas i albumet med namnet De mänskliga raserna, 1900-talets mitt.

Skolböcker och undervisningsmaterial bidrog till att forma uppfattningen att den ”vita”, ”kaukasiska” rasen var överlägsen alla andra människoraser. Koloniala erövringar, folkmord och exploatering framställdes som en naturlig följd av den ”vita rasens” överhöghet och rätt att bestämma över andra, underlägsna ”raser”. Genomgående placerades den ”svarta rasen” eller ”afrikanen” längst ner i rashierarkin och beskrevs som lat, dum och djurisk. I Illustrerad geografi för lägre skolor från 1877, skrev man att ”Folken av denna ras stå lägst av alla i kroppsligt och andligt hänseende”. Under mer än hundra år förmedlade västerländska skolböcker en förlöjligande och avhumaniserande bild av den primitiva ”afrikanen” som måste tuktas och uppfostras av den ”vita rasen”.

På samma gång förbigick europeiska skolböcker, också svenska, hundratals år av europeisk slavhandel och slaveri med tystnad. Fortfarande idag saknar svenska skolböcker skildringar av svensk handel med slavar från Afrika, till exempel i form av det Svenska Afrikanska Kompaniet som grundades 1649 och var verksamt vid den svenska handelsstationen Cabo Corso i nuvarande Ghana, eller den svenska kolonin Saint Barthélemy som mellan åren 1784 och 1878 både var en ekonomi byggd på slavarbetskraft och en viktig hamn för den transatlantiska och västindiska slavhandeln. Till exempel nämner varken uppslagsverket Nordisk familjebok från 1878, eller den aktuella nätupplagan av Nationalencyklopedin, ”slaveri” eller ”slavhandel” under uppslagsordet ”Saint Barthélemy”.

Västerländska ABC- och läseböcker för skolan använde och spred rasistiska ord och bilder långt in på 1900-talet. Bilderna kombinerade stereotypa föreställningar om ”afrikanen” som en primitiv vilde med lika stereotypa bildframställningar av halvnakna ”afrikaner” med enkla vapen, överdrivet stora läppar och klotrunda ögon. Bildernas ”vita” figurer framställdes å andra sidan som unika individer med särpräglade utseenden och kläder.

Ovan, från vänster till höger; illustrationer ur den brittiska ABC for Baby Patriots, 1899. Bildtexterna lyder: ”K är för kungar, som en gång var krigiska och högdragna. Storbritannien kuvade dem eftersom de var olydiga”. Den euroepiska koloniala erövringen framställdes som ett rättmätigt straff, och den stereotypa bilden av ”afrikanen” som barnslig och enfaldig förstärks av bilden där de kuvade kungarna har spökat ut sig i ”europeiska” kläder.

Nästa bildtext lyder: ”W står för Ordet som ges av en verklig och pålitlig engelsman. När det ges, betyder det att han kommer att göra som han säger”. På bilden håller en ”afrikansk kung” i ett fördrag, och bilden i kombination med texten är ett påstående om att den europeiska erövringen i själva verket byggde på ömsesidiga överenskommelser, och inte på militärmakt och våld.

Pyttans A-B och C-D-lära, av Albert Engström från 1896; illustration ur Prinsessornas ABC-bok, av Heldfrid Selldin från 1942; Illustration ur Lenas ABC, från 1939. Bokstavsbilder för skolan illustrerade av Lena Bergman.

Nu ska vi läsa med illustrationer av Kaj Beckman var en läsebok för folkskolan som kombinerade läsinlärning med stereotypa skildringar från olika länder och av olika folk, från 1948. I mitten, detalj ur illustration av den franske författaren Jean de Brunhoffs Babars picknick, från 1949. Längst till höger, Bongo av Gunnar Wersén, 1943.

I illustrerade skolatlaser från 1800-talets början och fram till idag, spreds och sprids bilden av ”Afrika” som en kontinent bebodd av primitiva människor som behövde européers och ”vita” människors hjälp. Detta ”Afrika” framställdes som en plats där tiden stått stilla fram till européernas ankomst, och som fortfarande befann sig i en slags förhistorisk tid. Kontinenten avbildas ofta som mycket glest befolkad, och nästan tom på människor, bebyggelse, industrier och jordbruk. Bilderna signalerar att ”Afrika” var och är ett tomrum som väntar på att fyllas av européer.

I illustrerade kartböcker för barn, skapades och skapas föreställningen om ”Afrika” som ett land där det mest bor vilda djur, och där de människor som finns är både få och primitiva. Till skillnader från andra kontinenter, avbildades ”Afrika” långt in på 1900-talet och fortfarande idag som ett land som helt saknade städer och där det inte fanns några monument eller byggnadsverk från det förflutna, med undantag för pyramiderna. Det stereotypa ”Afrika” är ett land som befinner sig utanför historien och den stereotypa ”afrikanen” en slags förhistorisk och knappt mänsklig varelse.

Till vänster: En gyllene bok om vår jord utkom 1953 och dess representation av ”Afrika” var på många sätt typisk för bilden av en kontinent där landområden kunde beskrivas som ”outforskade” för att ingen ”vit” människa varit där; där européerna framställdes som en civilisatorisk kraft som byggde och brukade jorden, medan ”afrikanerna” levde vidare som på stenåldern. Texten lyder: ”Ända tills för en kort tid sedan fanns det ännu outforskade delar av Afrika och det finns fortfarande områden dit vita män mycket sällan kommer…Nere vid Afrikas sydspets har européerna funnit områden som är svala nog för att de ska kunna leva och arbeta och där har de inrättat gruvor och fabriker, lantgods och städer så som i Europa….Det finns ännu trakter där livet flyter fram precis som det har gjort i tusentals år”.

Till höger, spanskspråkig karta från 1900-talets mitt där ”Afrika” framställs som helt utan städer, industrier eller jordbruk, där det finns betydligt fler djur än människor och där ”afrikanerna” framställs som uteslutande klädda i traditionella kläder och med traditionella vapen i form av spjut.

I material om ”Afrika” som riktade sig till barn, framställdes kolonialismen som européernas oegennyttiga arbete för att skapa civilisation på en efterbliven kontinent. Samtidigt uppmuntrades barnen att känna stolthet över den europeiska exploateringen av Afrikas naturtillgångar och utnyttjandet av afrikansk arbetskraft. I ord och bilder framträdde en föreställning om att ”Afrika” och ”afrikanerna” tillhörde ”Europa” och fanns till för ”européernas” skull, både som ”vildar” i behov av utveckling, och som arbetskraft som försåg Europa med råvaror och exotiska frukter.

I skolböcker och kommersiella samlarserier riktade till barn, skapades bilden av ett underutvecklat ”Afrika” som behövde européer och den ”vita” rasen för att komma ikapp resten av världen. På bilderna visas européer som hjälper och undervisar ”afrikaner”.

Till vänster, illustration ur belgisk skolbok från 1950. Texten beskriver tre ”människoraser”, deras utseende och inneboende egenskaper som förklarar deras placering i en fallande skala från den ”vita” till den ”svarta” rasen:

”1. Den vita rasen, som vi tillhör, har vit hud, ofta vågigt eller lockigt hår och stark skäggväxt. Den vita rasen har skapat många vetenskapsmän som vi kan tacka för deras storslagna uppfinningar: tryckkonsten, telegrafi, järnväg, ångare och flygplan. 2. Den gula rasen omfattar alla människor med gul hudfärg. De har platta pannor, sneda ögon och dålig skäggväxt. De är väldigt aktiva och tålmodiga. Deras kläder och hus skiljer sig helt och hållet från våra. 3. Den svarta rasen har svart hud, tjocka läppar, krulligt hår, och dålig skäggväxt. De svarta är i allmänhet mindre aktiva än andra raser…De bor i hyddor.”

Till höger, illustration ur den amerikanska The Golden Book Encyclopedia, från 1959, en uppslagsbok som riktade sig till barn, blev mycket populär och översattes till flera språk. Bildens text lyder: ”Vildar lever av att samla mat som de hittar omkring sig”.

Till vänster, samlarbilder i den belgiska serien ”Civilisationsarbete”, som visade hur ”européer” – ofta missionärer – förde civilisation och utveckling till ”afrikaner”; till höger, samlarbild från den franska osten La Vache qui rit, i serien ”Kongo”. Bilden visar en vit, fransk missionär som undervisar ”afrikaner” i matlagning.

Till vänster, fransk ABC-bok från 1945 med titeln Frankrike och hennes kolonier. Boken är en uppräkning av de råvaror som hämtades från det franska kolonialväldet. Bokens omslag som visar fyra skrattande barn, rasstereotypt återgivna, påstår att det rör sig om delad glädje över rikedomen på råvaror och ett jämlikt utbyte. Samtidigt markerar placeringen av den ”vita” figuren i bildens topp, en rashierarkisk och maktpolitisk ordning som också speglas i bokens titel Frankrike och hennes kolonier.

Bilden till höger ingår i en fransk samlarserie från 1920-talet med namnet Våra koloniala områden. I skolmaterial och kommersiellt material riktat till barn, betonades att kolonierna och produkterna var ”våra” och barnen uppmuntrades att känna en äganderätt både till de föremål, produkter och människor som bilderna visade.

HUVUDKÄLLOR

”Fördjupning: Rasbiologi”. Ola Larsmo. Forum för levande historia.

”Svensk slavhandel”. Nationen. UR skola, 2016.

”Saint Barthelemy. Den svenska slavön”. SO_rummet.

”Svensk slavhandel”. SO-rummet.

”Slaveri då och nu. Rätten till frihet”. Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige.

”Historisk forskning om rasism och främlingsfientlighet i Sverige”. Rapport. Video. Martin Ericsson, 2016. Forum för levande historia.

”Carl von Linné”. SO-rummet.

”Svensk rasbiologi då och nu”. Expo skola.

Det ohyggliga arvet. Sverige och främlingen genom tiderna, Christian Catomeris, 2004.

The Invention of Africa. Gnosis, Philosophy, and the Order of Knowledge, V.Y Mudimbe. 1988.

Detta är utskriftsversionen av en artikel från Kunskapsbanken Bilders makt. Onlineversionen, som innehåller länkar till relaterat material, hittar du på http://bildersmakt.se/rasbiologiska-ordningar-och-stereotyper-av-afrikanen-i-skolan.

Nyfiken på allt?

Slumpa artikel
Video cover pagePlay icon

Vad är en stereotyp bild?

Film, 3 min

Video coverPlay icon

Det här är inte jag

Ickesterotypa bilder

Icke-stereotypa bilder

Nyfiken på allt?

Slumpa artikel